En onsdag som många andra

Jaha. Alltså. Jag är lite hungrig. Kör lite Beach 2016. Så jag deffar. Aldrig deffat förr men nu har jag ju blivit en gymtok och nördar ner mig totalt. Tycker om att se resultat. Lite sådär resultatorienterad är jag. Så det känns skönt att ha styr på läget. Vet inte hur många Beach plus årtal man kört och totalt havererat. Jag har inte gjort en djupare analys av varför det blir så, kanske hade varit bra så att jag kanske lyckas bättre denna gången. Jag har ångrat mig varje gång dessutom, att jag inte var med dedikerad uppgiften. Så jag tänker att jag är lite mer beslutsam nu, jag har inget att förlora. Så jag deffar alltså. Inne på dag 3 nu. Lite kinkigt igår. Ville mest bara gråta. Särskilt på kvällen var jag sugen på grejer alltså. Allt möjligt. Har dessutom vabbat sedan tisdags. Rutinerna som inte ens hunnit sätta sig var helt kaos. Ätit mina måltider baklänges. I morgon blir det bra, tillbaka till arbetet och rutiner. Man måste ju älskar rutnätet man lever i.

Annars då? Lite sådär, bara en enda gång kvar på skrivarkursen. Jag hoppas innerligt att det blir någon slags fortsättning i någon form för det är fantastiskt givande. Älskar mina sushi torsdagar. Nu blir det slut på det. Fast det hade det ju blivit ändå. Sushi ingår inte i mitt rutnät just nu.

Lyckades med konststycket att skruva upp en spegel på väggen i vårt sovrum. Inte själva skruvandet utan mer att det händer. Många väggar här i huset som behöver ha lite pynt. Tavlor och grejs. Jag jobbar på det. Inredningslustan har legat i träda. Gymtoken kom och låste in inredaren långt in i en mörk källare.

Så är det med det. Livet tuffar på och för varje dag som går närmar jag mig fyrtio.

En sak som kanske kan förklara min ångest över åldern, båda mina föräldrar dog unga. Omedvetet kanske jag tänker att jag ska gå samma öde till mötes…en tanke bara. Obehaglig.

Nämen. Går och äter något som ingår i min plan. Sedan läsa lite.

Jag säger natti natti.