Vansinnesgråter. Hjärtat svämmar över.

En vecka. Om en vecka. Kommer jag att gråta. Vansinnesgråta. Jag tror att jag kommer att bryta ihop fullständigt. Det gör inget, det är bara jag som inte kan hantera så mycket känslor på en och samma gång. Det måste pysa ut och i detta sammanhang kommer det pysa ut i tårar. Kanske glädjevrål och att jag boxar på K. Min kollega K ska få se mig bryta hop fullständigt. Adele. I Köpenhamn. That’s why. Inte värre än så.

När jag satt på jobbet och såg biljetterna ta slut på 23 minuter efter ett par morgontimmar med bröstet full av förhoppningar, kändes det som luften gick ut mig och allt blev nattsvart. Jag blev bitter. Lite arg. Ville inte prata om det. Jag fick äntligen chansen att se henne live men den chansen rann mellan mina fingrar. Jag nästan dog. Hjärtsorg.

Jag kunde ändå aldrig släppa taget om hoppet. Och så hände det plötsligt. Bröstet fylldes av glädje och barn-på-julafton-som-får-exakt-vad-den-önskat-sig-känslan. Jag nästan sprack. Grät. Jag ville krama hela världen. Ringde min kollega K. Hon kunde heller knappt tro att det var sant. Och nu har vi dem, biljetterna i våra ägor. Nu är det verklighet. Vi ska få uppleva detta väsen. K och jag.

Jag har inte varit på en konsert på så länge, en sådan konsert man bara kan dö för att få uppleva. Jag dog nästan på REM, bokstavligt men jag kom undan med ett gäng brutna revben. Det var det värt, att få stå längst fram av 75000 pers. Roskilde 1995. Två somrar sen fick jag se mitt älskade Weeping Willows i min hemstad. Robyn i Malmö. U2 Ullevi. Eminem. New Kids on The block. De jag minns mest och som fastnat i mitt konserthjärta. I höst väntar Laleh.

Jag kommer att bryta ihop när hon sjunger Million Years Ago. Jag kommer inte kunna hålla inne känslostormen. Min absoluta favoritlåt med Adele. Jag kan inte ens lyssna på den här hemma utan att gråta. Bra låtar rör om och det svämmar över.

Jag är så otroligt tacksam för att jag får uppleva detta. Att jag fick möjligheten att köpa biljetterna av en annan kär kollega. Och jag är glad att jag får dela detta med fina fina kollegan K. Hon är en superstjärna.

En vecka…