Ut ur dvalan

Sol. Underbart. Man kan äntligen släppa ner axlarna. Och jag har börjat räkna dagarna till vi drar till mitt älskade Italien.

Pratade med en av de bästa vänner man kan ha. Hon bor på en annan kontinent vilket är riktigt trist men vi hörs ofta. Fast ibland hade det varit underbart att ha henne tvärs över bordet. Prata på om allt och inget, som vi alltid gör. Saknar det.

Tösen kom hem med ett SM-guld i söndags. Hur stolt är man inte då? Volleyboll. Fantastiskt och är det några som är värda det guldet är det just det gänget. Fasen vad de har slitit. Dessutom sista gången de fick spela i den ålderskategorin. Typiskt när jag för en gångs skull väljer att stanna hemma. Kanske just därför det gick så bra.

Två dagar i dvala föder idéer, mycket skumt att man i feberdimma hittar idéer värda att ta på allvar. Fantastiskt. Ett nytt skrivprojekt föddes. Så nu ska jag bara fixa till en skrivarhörna här hemma. Den platsen har inte fötts här än, skriver från en provisorisk plats men vill ha en lite mer inspirerande plats.  Loppis. Berättar mer om projektet när jag kommit igång. Vill inte att idén seglar iväg utan mig.

Börjat skriva dagbok. Gjorde jag som ung. Tror jag började i andra klass och slutade någon gång på gymnasiet och sedan har det varit rätt sporadiskt i vuxenlivet för att helt upphöra. Nu återupptar jag det. Otroligt befriande att bara skriva av sig. Helt privat. Allt och inget.

Slarvat lite med gymmet. Inte helt nöjd med det. Så det får jag ändra på. Gymmet efter jobbet i morgon. Fredagsfys. Lägger i en lite högre växel. Till hösten blir det allvar.

Nu ska jag förverkliga mitt skrivande. Hitta tiden och platsen. Inspirationen finns.

Må väl vänner.