Andra sidan häcken

Jag funderar på det ofta.

Min pappa, han tvekade länge på huruvida han skulle gå i pension redan vid 62 eller om han skulle vänta till han blev 65. Oftast grundar sig det beslutet i det finansiella liksom för min pappa men till slut bestämde han sig, det skulle fungera att pensionera sig redan vid 62. Han hann aldrig fylla 62. 3 månader innan sin 62-års dag slutade hans hjärta att slå. Jordelivet var till ända.

Stor sorg och många många tankeställare. Sorgen bär man med sig i sitt hjärta resten av livet, inget som försvinner. Den blir en följeslagare i livet men man lära sig leva med den. Det blir lättare dag för dag. Och när jag äntligen lärt mig leva med den och acceptera förlusten…kom nästa sorg. En arbetsam sorg som hängde kvar i många år. Alla tankeställare drunknade i den. Allt jag skulle göra innan det blev försent. Drunknade.

Nu från andra sidan häcken, känner jag lusten, behovet av klyschan: live life to the fullest. Jag vill inte ångra att jag inte… jag vill inte se tillbaka i livet och ångra chanserna jag inte tog.

Jag funderar på det ofta. Men jag tror att det är dags att sluta fundera och göra.