Det drar ihop sig.

Jodå. Jag känner det. Semestern hålla på att lida mot sitt slut. Och sen vet man fasen inte när man har semester igen. Alltså, jag vet ju att jag ska vara ledig två dagar precis i början på september men det räknas inte. Nästa år är jag bannemej sugen på en sammanhängande semester. Men det går ju inte med alla saker vi planerar att vi vill göra. Nåväl, i-landsproblem åter igen. Ett återkommande tema i mitt liv just nu. Men just nu har jag lite semesta fortfarande. Så det så.

Ungefär 16 dagar kvar tills jag kastas in i hetluften och utmana mig själv. 90 dagars kick start kanske man kan kalla det, men kick är ju förbaskat fel  ord men jag har ju liksom beslutat mig för att inte sjunka djupare ner i TV-soffan. Förbaskat bekvämt men fy fan vad man inte är i toppform. Jag har alltid i mitt inre haft en dröm, kanske lite löjlig men den är min, att vara med i Gladiatorerna. Nu är jag rätt långt ifrån den drömmen och jag, ja just det, börjat blir för gammal för det tydligen…men jag tänker mig att jag ska träna som om det vore så att jag ska vara med. Sen kanske jag bara är med i frågesportsprogram i TV som Vem vet mest.

Förr i tiden innan barn var jag ganska vältränad. Faktiskt. Trots att jag bara lirade innebandy. Sen blev jag gravid och förfallet startade. Och det är ju mer än 14 år sedan. Sedan dess har jag aldrig varit i någon vidare form, mer än möjligtvis rund, men det är ju också en form.
Bakgrunden till att jag verkligen tänker göra en 120% satsning är mest för att jag vill, för att jag vill vara stark men också för att jag måste. Jag behöver bara titta på den genuppsättning jag ärvt från mina föräldrar, benskörhet från min mamma till exempel. Den har jag. Och då kräver min kropp lite muskler för att inte jag ska bryta varje ben i min kropp. Min mamma var sjuk i det allra mesta som går att vara sjuk i och jag tänker att jag vill bespara mig det, och mina barn. Så nu tänker jag minsann ge järnet. Kommer inte bli lätt för just den där sockerråttan, den är en dryg jävel med oanade krafter. Men den ska dö!

Min resa börjar den 29 aug. 90dagar. Min blogg kommer mest troligt under dessa 90 dagar handla om detta. Drygt jag vet men det är ju mitt. Och min blogg. Jag passar på att även nu inför hösten, istället för skitta nyårslöften sätta upp lite personliga mål, inte bara kring min hälsa utan kring mig och mitt liv. Våga satsa på drömmarna. Våga jobba för förändring. Sånt mumbojumbo. Så på nyårsafton kan jag förhoppningsvis skåla för mina uppnådda mål jag satt tills dess och önska mig lycka till mot fortsatta mål.

om 225 dagar fyller jag 40. Fiiii faaaan vad tiden går fort. När man har roligt.

Så ett varningens finger, min blogg kommer lusas ner med min autumn shred som jag genomför med ett stort härligt gäng främlingar. Det kommer blir sjukt tufft, det vet jag. Jag kommer behöva all världens stöd för att kunna genomföra detta. Jag vet att jag inte klarar det moll allena. Så jag kommer behöva era hejarop. Och när jag är klar och har jag klarat det med bravur då blir det fest. Fira mer. En sak jag ska bli bättre på. Fira. Och bjuda in vänner att fira. Vem vill inte dricka champagne och ha en trevlig afton?

Förutom då den här träningsgrejen som förmodligen kommer uppta nästa hela mitt väsen så ska jag avsätta tid för det jag drömmer om mest. Skrivandet. Letar efter kurser. En rätt bra grej det där med kurser. Måste bara hitta det där förbannade skrivbordet!! Alltså, jag kan ju anmäla mig till kurs och så ändå men ni fattar, det ska ju skrivas. Och hemma är en bra plats att ha en plats att skriva på. Och då behöver man ett skrivbord. Typ.