Ett sorts triathlon. Typ.

Igår, lördag, gjorde jag en utmaning som jag egentligen skulle göra i morgon då min efterlängtade (???) Autumn Shred drar igång. Men jag hade ingen aning om hur jag skulle få tiden att räcka till efter en arbetsdag.

Utmaningen – 2 km simning, 30 km cykling, 10 km löpning. Triathlon. Med modifikation. Alla skulle göras efter varann.

Simningen. Jag siktade på att simma åtminstone 1 km. Simma är inte min grej eftersom det enda simsätt jag kan är kärringsim. Insåg då att jag skulle ta hela dagen på mig alternativt drunkna av tristess. Så jag sa 1 km eller 1h. Tänkte att det skulle ta mig ungefär en timme att simma 1km. Ja, jag är långsam i mitt kärringsim. Men döm om min förvåning när jag ”klarade” det på 38 minuter. Ja, det är lång tid va, men nu kärringsimmade jag. Dessutom blev jag attackerad av en ouppfostrad kärring som tyckte att jag inte skulle simma där hon simmade. På en motionsbana tyckte hon att hon kunde simma ensam i mitten. Så hon attackerade mig. Hade annars säkert klarat simningen på 37 minuter
Jo, kollade upp världsrekordet, man kan säga så här; jag har lite att jobba med.

Cyklingen. Efter kärringsimmet där jag tog i som tusan sista längden med kallsupar och vansinnescrawl så tog det mig ett tag innan jag fann orken att ta mig upp ur bassängen. Hem och, stekte ägg och bacon. Nä, jag vet, i ett riktigt triathlon så äter man inte emellan, inte hemma i alla fall. Det var med skakiga ben jag satte mig på min räääser och skulle cykla 30 km. Målet var 30 km. En normal dag klarar jag en cykeltur på 30km otränad. Men mina armar och ben var skakiga och svaga och jag hade svårt att får upp hastigheten till över 20 km/h. Jag bad om en platt runda men ändrade mig och sa att jag ville ha medvind på vägen hem istället. Hade min dragare med mig. Annars hade det aldrig gått. Motvind och mycket uppför. Gjorde att lilla lilla trötta jag kortade ner rundan till 22,5km. Jag hade inget att ge. En enda attack på hela rundan och den var inte ens halvhjärtad. Annars är det en favorit, plågsam men ändå min favorit, att attackera i uppförsbacke, framkalla mjölksyra. Inte igår. Skämmigt. Bad om ursäkt till cykelguden. Så sluttiden som borde ligga långt under timmen på denna distans blev 1h 15h. Men va fan, jag simmade ju kärringsim innan.

Löpningen. Detta hade varit min favoritgren om jag hade kunnat springa. Men jag kan inte. Så jag skulle få gå istället. En såndär powerwalk. Som det så tjusigt heter. Jag hade bestämt 10 km. Så efter cyklingen blev det en snabb kopp kaffe i solen innan jag snörade på dojjorna och laddade öronen med min favorit podd. Min powerwalk saknade helt och hållet power. Och tempo. Men det skulle ju genomföras. Vyerna var vackra. Havet doftade gott och vinden busade med mitt hår. Men powern liksom uteblev. Mitt knä började smärta och svullna upp. Fick ändra mina planer. jag bestämde att jag får i alla fall gå minst 5 km. Eller max en timme. 5 km tog mig 57 min. Så ja, ni förstår, powern lämnade jag i bassängen.

Men jag gjorde allt detta på den dag. Skulle aldrig komma på tanken annars. Och jag var slut efteråt. Mycket tankar under tiden. Många nya mål föddes. Första målet efter att min autumn shred är slut, är att lära mig simma. Sen ska jag slå mina 38 min. Med råge. Och det roligaste upptäckten under tiden var hur kul jag tyckte simningen var, trots brist på riktig teknik. Jag har alltid avskytt simningen.

Så jag har gjort det. Ett sorts triathlon.

Så. I morgon drar det igång. Autumn shred med allt vad det innebär. Det som är så spännande med detta är att jag ska göra en massa nya grejer på gymmet jag aldrig gjort. Helt nytt träningsprogram. Kosten är anpassad för att ge resultat. Av det jag gör på gymmet. Sjukt spännande. Och jag är taggad. Också väldigt ödmjuk. För jag vet att 90 dagar är många dagar. Uthållighet. Karaktär. Disciplin. Nya saker för mig.

Så idag blir det mycket sista-gången-grejer. Som att äta tårta. Dricka ett glas vin. Äta utan att tänka på vad det är. Ja massa sånt inför mitt upplägg i 90 dagar.

Idag ska dessutom sanningen dokumenteras. Fy ve och fasa. Men jag hoppas att när sanningen dokumenteras om 90 dagar syns mitt hårda arbete.

If you’ll never try, you’ll never know.