Tvåhundraåtta sekunder.

Känslan när man hittar tillbaka.

Ja men när man varit lite vilse i skogen är det väl rätt skönt att hitta ut till en stor väg som leder till en by med färskt kaffe och tågstation. Eller hur?
Lite så är det för mig nu. Efter resan till London och en magsjuka som var muterad till något i hästväg. Alltså nu pratar jag smärta.
Nåväl, kom helskinnad ur det med. Även om jag ännu inte är helt hundra procent så är jag i alla fall med i matchen.

Hittade till gymmet. Jag är ju inne på dag 14. Eller, dag 14 är ju över väldigt snart och dag 15 tar vid. Så att säga. Det går ju ganska bra. Om man ser till kosten. Lite avvikelser blev det ju i London. Man kan ju inte låta bli skumpan. Det går inte.

Hösten är här. Vill man ju säga men temperaturen säger ju annat. Men jag kände det i morse i luften. Hösten är här. Doften. Krispet. Önskade att jag kunde gå på en lång promenad i morse istället för in på kontoret och trycka på dautan. ( ja datorn)
Hösten har alltid varit min favorit årstid. Känns som nu börjar det, när sommaren i själva verket dör men hösten är liksom början. New beginnings.
Men i detta nu, känner jag inte riktigt samma entusiasm. Nästan lite låg. Inget roar. Apjobbigt. Ingen resa att se framemot. Vill inte resa överhuvudtaget. Men inget så direkt att se framemot.

Så jag harvar på. Med mitt ”shreddande”. Mina 90 dagar och sånt. Småplanerar en fest långt fram i tiden. Det är liksom roligt. Och man ska ju göra det som är roligt. Ju.

Ja men, alltså, jag har hittat till gymmet i varje fall. Och hit till bloggen.

Gå och se Sully. Filmen. Jag grät flera gånger. Men jag är blödig. Hatar att flyga. Kommer aldrig flyga igen. Och vill ni inte se Sully. Så se Snakes on a plane. Jävla bra rulle. Om ormar i ett plan. Samuel L Jackson kommer till undsättning. ( den är sjukt dålig, men jag brukar rekommendera filmen till random människor i brist på annat) En kollega gick på det. Han tyckte filmen var askass.
Sully handlar om det som hände 15 jan 2009. En pilot landar ett plan i Hudsonfloden och räddar 155 liv. Han klarade det. Tror inte att någon annan pilot klarat det han klarade av. Alltså tänk att ha suttit på det planet och höra flygvärdinnorna ropa: Brace! Brace! Brace! Stay down! Om och om igen. I 208 sekunder. Tänk att du i 208 sekunder är säker på att du störtar rakt ner mot döden. Förstå hur långa dessa 208 sekunder är. Jag vill inte tänka. Men tänk. Han räddade 155 liv. Se den. Clintan har regisserat. Han regisserar sällan skit.

Jag läser en bok. Den är än så länge bra. Jag gillar hur han skriver. Den där Axel Schulman. (ni som lyssnar på podden fattar) Ni som inte lyssnar på podden. Lyssna på den. Alex & Sigges pod. Älskar Sigge. Hans skratt. Och hans analyser. Gör mig varm. Lyssna på den. C’est gratuit.

Må väl för fan. Ta hand om er. Andas in höstkrisp. Wunderbar.