Wow. Det blir allt glesare mellan mina blogginlägg. Jag är djupt imponerad över de människor som trots allt stannar kvar som läsare. En trogen fin skar. Anonyma så klart. Jag har skrivit om det förr om jag verkligen ska hålla denna vid liv. Jag vet att jag behöver skriva nonsens för att hålla mitt skrivande vid liv. Jag lovade mig själv att detta året skulle bli året då jag skulle skriva mer. Framförallt i mitt skrivprojekt. Det måste jag hålla vid liv. När jag skriver här, tenderar jag att få mer lust till skrivprojektet. Det enda föder den andra. Så ni kan ju säkert gissa att det inte går i någon rasande fart i mitt skrivprojekt. För jävligt.

Allt har en förklaring. Alltid. Förväxla inte en förklaring med ursäkt även om de kanske är besläktade. Just nu, eller rättare sagt den senaste tiden har jag varit en aning spretig. Och när jag spretar så spretar jag på rätt bra. Kommit på mig själv att detta spretande har en förmåga att trötta ut mig. Jag blir mest trött på mig själv. Tur att jag snart ska på en mycket efterlängtad semester. Kanske kan samla ihop mig och bli lite mer…ja vad det nu heter. Kommer inte på ordet. Men motsatsen till spretig. Ni fattar kanske?

Jag lägger all min tilltro att en vecka på Makarska rivieran ska göra susen. Nytt resmål för mig. Barnen ska äntligen få åka på en charter. Annars är vi ju typerna som fixar allt själv. Skönt att bara beställa en resa och allt är klart. Nu hoppas jag att blå himmel och sol ingår i priset.