Bad habits die hard

Två dagar utan sociala medier. Bad habits die hard. Sjukt jobbigt. Jag är ju liksom van att bara öppna ansiktsboken och uppdatera mig med vad alla mina ansiktsvänner håller på med. Ta del av allt. Nu tar jag inte del av ett enda skit. Inte ens på instagram. Instagram är svårast. Så svårt. Men det går ju. Jag har inte märkt någon skillnad i tiden mer än att jag inte har telefonen i handen hela tiden. Mer produktiv har jag ju inte varit. Inte så som jag tänkte. Hanterar min abstinens mest. Försökte läsa en bok, gick dåligt för jag kunde inte swipa eller scrolla. Jag får ge det lite mer tid så ska huvudet också komma på plats.

En sak jag noterat dock är att när jag sitter och väntar, som i onsdags när jag satt på salongen och skulle klippa mig. Medan jag väntade på min tur struntade jag i telefonen. Jag bara satt rakt upp och ner. Med mina tankar. Helt plötsligt umgås jag lite mer  med mina tankar. Vissa återkommande tankar är lite så besvärliga. De kunde jag skuffa undan innan men att slösurfa med luren. Tankar är visserligen fluff men jag har vissa återkommande tankar, tankar som faktiskt inte är fluff som genererar känslor. Inte nödvändigtvis en dålig sak.

Denna veckan har varit den sjukt längsta veckan. Känns som om det var en evighet sedan jag kom hem från semestern men det var ju en vecka sedan. Lång lång vecka. Saknat mina fina kollegor. Saknar kontorspingis. Och idag piskade jag chefen!! Han är inte längre obesegrad. Kontorspingis är som vanlig pingis fast med kontorsbord som bord. Lite annorlunda form än man brukar ha. Riktigt nät och så…

Imorgon ska jag sitta i en bild mest hela dagen. Ska köra tösen till talangläger i Volleyboll. Enkel resa 33 mil. Kul. Många tankar att umgås med på vägen hem. Falköping, känd för sin ost. Annars vete tusan vad det finns att göra i Falköping.

Dags att nanna kudde. Dagen börjar tidigt i morgon.

Puss.