Plötsligt så händer det. En måndag.

Måndag. Trött som ett as när jag vaknade. Först trodde jag att jag försovit mig men inte alls, vaknade bara tre minuter innan klockan skulle ringa. TRE minuter är guld på morgonen.

Måndag. En solig dag då vad som helst kan hända. Och tro mig. Det gjorde det. Fick med mig en matlåda till jobb. Bara en sådan sak. Men det som är anmärkningsvärt är det som hände efter jobbet. Stavas L-Ö-P-T-U-R. Ja den hände. Fast egentligen mer lufstur. Lufsade runt längs havskanten. I solen och värmen. Älskar att springa på heta dagar. Älskar inte att springa när konditionen är obefintlig och magen slår mig i pannan. Intervaller. Inget avancerat och sträckan blev inte ens särskilt lång. Men det hände. Och något annat som är högst anmärkningsvärt är att min spökhalt var som bortblåst. Jag haltade inte. Knäet kändes som om det aldrig varit trasigt. Önskar jag kunde säga det samma om konditionen. Med dålig kondis kommer dålig hållning. Kände mig allt annat än graciös. Två män fick jag dessutom med mig. De var väldigt pratglada. Jag kunde inte prata. Fanns inte syre till det. Knappt lyssna.

Jag hade ett ögonblick av inspiration i matsalen. Min kollega Mats, han ska minsann springa toughest 2018. Och jag hörde mig själv säga att jag vill gärna vara med. Vore så kul. Skruv lös. Inte bara en. Många. Nu har jag ett mission, träna löpning och styrka. Jag är inte så väldigt stark i överkroppen. Rätt svag faktiskt. Jag kan inte göra många armhävningar. Alltså utan att sätta i knäna. Klarar inte av en enda chin. Monkeybars ska vi inte ens prata om. Så nu måste jag lägga på ett kol. Jag har mycket att jobba med. Väldigt mycket. Så länge mitt älskade knä inte ställer till det så kan jag ju alltid ta alla straffrundor. Innebär att jag måste orka minsta 1,5 mil. Ja. Jag har ett litet mission. Inte anmäld än…så jag kan fega ur. Några har lovat att stå i målfollan med grillchips och rosa bubbel.
M E N jag kan F O R T F A R A N D E fega ur. Så det så.

Ja. Så att sådant här kan hända en måndag. I en 40-årings liv. Jodå. Så att så är det.