What happens in Prague, stays in Prague. Bara för att det låter så dramatiskt. Så vi åkte till Prag. Jag och töserna på jobb. Fredag efter jobbet flög vi ner. Passade på eftersom vi ändå skulle ha säljmöte måndag och tisdag. Prag är Prag. Låter mer än vad det är om ni frågar mig. Föredrar fortfarande Budapest över Prag. Men jag hade roligt Prag. Det är sällan tråkigt med min kollegor. Otroligt sällan. Jag fick äran att fylla 45. Kollegorna lyckades pranka mig. Hysteriskt roligt. Skrattar fortfarande åt spektaklet. De sa åt restaurangen att jag fyllde 45, vänliga som de var kom de ut med kaka sång och musik. Så ja, i Prag åldrades jag fem år. Så dit åker jag inte igen. Om det ska vara på det där viset.

Höst. Den bara susade in. Från ingenstans. Sommaren, ja den kom aldrig. Hoppas på hösten nu. Att den ska leverera. Vet inte riktigt vad jag vill att den ska leverera. Lite känsla. Feeling liksom. Kärlek. I massor. Och jag hoppas att jag kommer igång med det jag ska. Jag är lite trögstartad. Nu när Pragresan är över och jag snart återhämtat mig är det ju dags att ta tag i träningsschemat jag fått. Och kostschemat.

Jag behöver en bra serie att titta på. Game of Thrones är redan slut. Satan. Nu blir det en lång evinnerlig väntan på slutet. The final end. Även om jag vet vad som kommer att hända. Men ge mig en bra serie. Som vara hela långa hösten och vintern.

Annars? Mycket att sortera. Mycket att smälta. Dessa lärdomar i livet som alltid måste gå den hårda vägen. Våga släppa taget. Våga släppa taget.

Ja men det var det. Lite löst flum. Om absolut ingenting.