Jag är sur-Kerstin

Jag vill bara svära. Skrika lite. Men jag orkar inte för att jag är sjukt sjukt sjukt trött. Trött på att vara trött. Jag är inte bra på det. Humöret i källaren. Det är ett mirakel att jag är vaken när klockan är 22:24. Kanske för att huvudet gör så förbannat ont. Och att jag är arg.

Pågående behandling fungerar inte. Åkte in akut i eftermiddags. Massor med patienter så klart. De tog lite prover. Inget livshotande. Inget som inte kan vänta till åtta och trettio i morgon. ” Åk hem och sov och kom tillbaka imorgon bitti”.
Så då gör jag det. Sover hemma.

Jag är inte bara trött. Utan huvudet är på väg att explodera. Ibland försvinner marken under mina fötter. Det susar till ordentligt i kupan och det tar några sekunder innan jag kan fästa blicken. Smärtan. DEN är en gåva från helvetet. Det måste den vara. Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär ett par månader till.

Så. Jag får väl se vad de säger i morgon…