Ingenting överhuvudtaget alls

Här sitter jag. Forcerar. Inte gott om tid kvar tills det ska vara klart. Inte ett ord är skrivet och jag måste fylla ett A4. I november ska det skickas in för bedömning. Är jag värdig att utvecklas i mitt skrivande. Det ska någon ta ställning till. Men innan någon kan göra detta måste jag få ihop texten. En text om vad som helst. Något som visar vem jag är som skribent. Egentligen inte så väsentligt vem jag är bakom texten utan mer vad jag kan åstadkomma med orden. Och sånt.
Jag har låst mig, allt jag kan tänka på är ramen, ett A4. Jag är begränsad. Och nu tänker jag inte alls utanför lådan. Jag ser bara ett vitt blankt A4 som ska tilltala den som bestämmer om jag ska få vara med eller inte. Så nu har jag låst mig. Allt har låst sig.

Ändå sitter jag på en plats och tittar på guppande båtar. Nya människor. Rofylld. Men ingenting kommer till mig. Ingenting. I N G E N T I N G.

Jag forcerar vidare. Till slut måste det komma ut. Det måste det. Bara.