Det är något som växer

Lördag. Regnet öser ner.

Bestämde mig i torsdags för att jag går tillbaka till mitt jobb på måndag. Avbryter sjukskrivningen aning tidigare.
I natt drömde jag om att jag inte hittade till jobb. Jag storgrät. Och mina kollegor ville inte visa mig vägen. Vad betyder detta?

Det är något som händer. Med mig. Från att i förra inlägget skriva att jag känner ingenting, att allt bara är en grå massa. Så händer det någon inom mig. Något bra. Som om något växer inom mig. Är det jag? ( nope ingen bulle i ugnen ) Jag känner det fysiskt i min kropp, något som växer. Svårt att beskriva det med ord vad  det är som händer, men det växer. Är det förhoppningarna om framtiden. Är det jag som tar plats i mig igen?

Jag tänker mycket på min framtid. Allt jag vill göra, åstadkomma och planer. Från att var soffan ska stå i min lägenhet till mina soirées jag ska ha. Det finns lite orosmoln också på framtidshimmelen (skånsk ja) men jag tar dem där och då. Jag vill inte oroa mig nu för vad som kanske kommer sen. Fokuserar på balans. Hitta en gyllene medelväg till att förhålla mig till det som pågår. Tillåta mig att bryta ihop i fosterställnig och snorgråta. Hulka och nästan spy av alla känslor. Så länge jag rafsar upp mig från golvet och ser framåt. Reser mig upp, det har jag alltid gjort.

En sak. Det som är det som knäcker mig, som kom som en obehaglig överraskning – det är vilken törn självkänslan får. Sällan i mitt liv har jag känt mig så liten, värdelös och bortvald i hela mitt liv. Beslutet är ju gemensamt. Ändå känner jag mig bortvald. Liten. Värdelös.

M  E  N. Så händer det något inom mig som gör mig stark. Idag. Igår. Kanske imorgon. Men idag håller jag fast vid det som växer inombord. Det är lördag. Det regnar.

It’s all good.