Vi växte men inte ihop.

Fredag.

Alla känslor på en och samma gång. Rannsakan i en oändlig loop.
Jag kommer på att jag sällan faller så hårt. Jag ger aldrig bort mitt hjärta helt. Släpper sällan in någon för tätt in på. Allt har sin botten i allt och inget som hände när jag var ett litet barn. Så, jag faller inte allt för hårt. Jag snubblar mest. Ofta. En gång föll jag hårt, det var första gången. Det var min allra första kärlek. Den varade inte allt för länge men tillräckligt länge för att hjärtat skulle vara så insyltad att när allt brast trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hjärtat likaså. Och sen kom han in i mitt liv. Min trygga hamn. Och för honom skulle jag gått in i döden om nöden krävt. Vi sa ja i nöd och lust. Prästen hörde oss. Och alla andra som var där. Utan hans andetag skulle jag aldrig kunna stå eller gå. Jag skulle bara vara genomskinligt grå. Och nu är jag just så grå och genomskinlig. Utan hans andetag.

Så växer man. Och växer. Och han växer men vi växer inte ihop. Utan isär. Livet delar sig som vägen. Vi når inte att hålla hand. Man fortsätter att gå och den där lusten försvinner. Hjärtats brinnande flamma slocknar. När man inser att det är så. Då vet man att hjärtat är gjort av glas. Och glaset föll i marken. Kärleken föll i skärvor och allt jag har är mina egna andetag.

Så jag undrar om jag någonsin vill falla. Igen. Låta mitt hjärta vila i en hand. Någon annans hand. Jag vet inte det.
Måhända att mitt hjärta förälskar sig ofta och lätt. Att längta efter en doft eller fingrar genom mitt hår. När fingrar snuddar vid fingrar och det fladdrar till i hjärtat. Måhända att det är allt som jag kommer våga. Eller tillåta. Måhända. Tvivel råder. Och mitt hjärta är i uppror. Gatlopp. Syntax jävla error.

Mitt ego är inte alls förtjust i allt det här. Som sker. Allt bortom kontroll och rationalitet. Inte alls förtjust. Mitt ego är fyllt av åsikter. Som att jag borde gå till gymmet och göra något åt mitt platta arsle.

Det är brutalt att sitta här. Ensam. Fånge i mitt eget skinn. Och allt känns bara så olustigt. Helgerna är värst. Fy fan vad helgerna är värst.

Nya tag imorgon. Lördag.