J. Och alla andra.

Idag tänder jag ett ljus för alla som förlorat kampen mot sina inre demoner. Jag tänder ytterligare ett ljus för de som fortfarande slåss med sina inre demoner.
De. Där. Satans. Demonerna.
Osynliga för omvärlden. Förrädiska. Lömska jävlar.

Jag vill vara tydlig. Jag känner en enormt djup sorg i mitt hjärta när en själ famlar i mörkret. Så långt ner i djupaste svärtan där demonerna vinner mark och själen djupt sömndrucken av hopplöshet. Det finns inga ord. Aldrig några svar. Vilda spekulationer river.
Jag vill vara tydlig. Låt oss lägga spekulationerna därhän. De bär inga svar. Och ingen tröst. Låt oss inte svärta ner mer. Sorgen räcker tillräckligt. Frågorna kommer alltid eka.
Jag vill vara tydlig. Det händer allt för ofta. Vi bör prata om det. Inte det enskilda. Utan det som faktiskt är. Att det händer att demoner härjar så hårt. Så hårt att det till slut blir natt. Svart.
Jag vet inte hur man går vidare. Jorden fortätter runt sin axel och allting bara fortsätter. I olika takt. I olika nyanser.

Sorg. Det är en stor klump och det känns som en enda sörja. Tjära. Kanske att det är kärlek utan adress. Och kärlek utan adress blir vilsen. Men om alla vi som känner sorg. Som är kärlek. Kanske vi kan sprida kärlek lite varstans. Lite här och lite där. Runt om överallt. Låt sorgen komma ut i kärlekspartiklar vi strösslar på de som finns runtomkring. Hedra minnet. Strössla kärlek.

Må du vila i frid. Må demonerna ha släppt sina klor. Må livet efter dig fyllas med mening. Må livet efter dig fyllas med värme igen till alla de som var en del av dig. Är en del av dig. Må du för alltid finna frid.