Superkrafter och växande hjärta

Jag har en liten son. Han är egentligen inte så liten. Nästan hundrafemtio lång och stora fötter. Lika stora som mina. Han är nio. Jag är inte nio.
Min son han ger mig ofta träningsvärk i hjärnan och växtvärk i hjärtat. Sällan har jag skrattat så mycket och fått tänka efter så ofta. Ända sen den dagen. Han föddes.

Han kämpade så tappert hela förra läsåret i skolan. Och som han kämpade. Ofta så missförstådd.
Men jag tänkte att vi borde ta reda på varför det varit så. Att han kämpat och missförståtts. ”En väg in” blev en liten resa med många insikter och till slut ett svar. Ett svar på rätt många saker men så många nya frågor.
Det blev många tester. Många. I alla dess former. Och till slut visar det sig att min son han  har superkrafter. Autism. Högfungerande autism.

Många saker föll på plats. Och ju mer bak i tiden man tänker, desto mer faller på plats. Och äntligen kanske vi kan få skolan att bli en plats där han inte behöver kämpa så förfärligt. Det har börjat bra på den nya skolan. Och det är oftast en glad kille som kommer hem. Om än trött och stort behov av att vara själv är det en mer balanserad gosse som kommer hem.
Nu kanske vi kan göra det än bättre. Använda hans superstyrkor till att öva på de där mindre starka tingen. Förstå hur hans värld fungerar. Och hjälpa till när hans värld strular till det i världvärlden.

Jag trodde inte att det var möjligt. Men mitt hjärta expanderade i samma sekund hon sa det. Att läget var sådant för min son. Min kärlek bara blev ännu större. Det fick liksom inte plats.

Och han är helt fantastisk min son. Precis som alla andra sönder och döttrar. Men min son. Han är helt jävla fantastisk. Och jag älskar att han utmanar mig varenda dag. Sällan har jag googlat så mycket. För jag har inte svar på de flesta av hans frågor. Ibland har inte google det heller. Då får vi komma fram till nåt bra själv. Han har humor. Han förstår sarkasm. Och han är otroligt begåvad.
För att ni ska förstå vad det är vad vi pratar om ibland,  kommer jag ibland dela med mig av hans tankar och frågor. Livet som mamma till en pojke som bara är som han är. Med eller utan diagnos. Snart en ensamstående mamma. Men han förblir bara han. Min älskade lilla unge med de stora funderingarna.

Just nu pratar vi mycket om global warming. Jag är inte så insatt. Än. Snart nog. Försöka att svara på hans fråga utan värderingar. Det är en utmaning.

Det viktiga i allt det här. Är att celebrera styrkorna. Inte se hinder. Inte se begränsningar. Bara alla möjligheter. Det är viktigt.
Jag ska försöka komma ihåg det i mina svagaste trötta stunder.

Min son. Han är ljuset i mitt liv.