Tant flippade på fjället

Året lider mot sitt slut. Och min semester likaså.
Borde jag skriva en årskrönika? Kanske det. Om jag ramlar över en hög med energi och inspiration ska jag nog få ihop en krönika. Blir nog munter läsning. Jag är bara så glad att lägga 2017 till handlingarna. Ett skitår. En del fina saker men mest skit. Det tog sig lite på slutet ändå. Trots brist på någon som helst energi.

Efter en vecka i fjällen är jag helt slut. Dock mindre slut än innan vi drog. Det var med nöd och näppe jag fick ihop packningen till fjällen. Brukar vara väldigt organiserad men denna gång not so much. Var rätt spännande att öppna väskan och se om man fick med allt det viktigaste för en dag i backen. Jag lyckades. Dessutom till tre personer. Helt otroligt.

Resan upp delades upp. En natt i Mora på ett trevligt litet hotell med minimal SPA-anläggning. Det var mysigt ända till ALLA småbarnsfamiljer med skrikiga ungar hittade dit. Då gav vi upp. Lite häng på hotellrummet med vin i platsglas funkade lika fantastiskt. Min vän L är ju helt fantastiskt. Aldrig att man inte skrattar i hennes sällskap. Hon är en fin varelse. Med oceaner av tålamod. Lugnet själv. How does she do it?

Väl uppe på toppen av fjället på julaftonsmorgon med solen i fejset. Livet på en pinne. Underbar skidåkning i pudersnö. Isigt på sina ställen. Brant på andra. Så brant att jag nästan brast i gråt. Ända sen min skidolycka har jag blivit en riktigt mespropp på skidorna. Bytte till snowboard dag tre. Underbart roligt. Det var 16 år sen sist jag stod på brädan men gamla takter satt i minsann. Med så mycket lössnö vågade man lite mer. Många vurpor, men bara för att jag testade saker. Som att hoppa och göra en 360. Ja, tanten kan om hon bara vågar. Och vill. Så det så.

Julen blev en fin sak. Vit sådan. Massor med snö. Underbart sällskap av mina älskade ungar och familjen B. Aldrig en tråkig stund. Aldrig.

Nu är jag hemma igen. Dags att ta krafttag. Packa ihop livet. Flyttlasset går om en vecka. Känns oerhört märkligt. Fjällresan var en märklig sak. Att åka som hen hel familj. Om än sprucken och naggad i kanterna. Snart en helt ny konstellation. Jag och ungarna. Varannan vecka. Bara jag. Varannan vecka. Bara jag. Helt i mitt eget skinn i min egen takvåning. Och jag kan göra den så rosa jag vill. Eller blommig. Färgglad. Vad som helst. Men min borg. Först måste jag ju bara packa ihop det jag ska ha med mig.

Jag drar till salongen och fixar mina bryn. Sen till en affär/apotek som säljer vitaminer på längden och tvären. Måste boosta upp mig. Rejält. Arbete på tisdag. Nytt år och allt sånt. Krönika. Den kommer senare ikväll.