Tanten på loftet

Årets första inlägg.

På plats i min nya lägenhet. Loftet som jag kallar det. Flytten gick smidigt trots en smal trappa fyra trapport upp utan hiss. Jag är så tacksam för alla människor som kom och hjälpte till. Guld!

Två nätter har jag sovit här. Första natten var jag inte ensam. Hade en härlig själ som kom med ljuslykta, en påse chips och en flaska vin. Hon är fantastisk hon. Natten till idag var min första ensamma natt.
Min första ensamma planlösa lördag. Planlös var det egentligen aldrig. Planen var ju att packa upp livet ur lådorna. Bona om. Bygga bo. Men jag var effektivare än jag gett mig cred för. Och min rygg blev tröttare än jag trodde att den skulle bli.
Och då landar man i soffan och inser att man är ensam. Inga barn heller. Inte ens instängda på sina rum. Bara jag. Tanten på loftet. Det var då det blev riktigt jobbigt. Ibland kanske det är bra att bara låta saker vara jobbigt. Veta att man klarar av att ta sig igen det. Men jag var svag igår. Så otroligt vek och liten. Tystnaden blev för stor. Brors fru kom till undsättning. Vi skruvade ihop lite attiraljer jag köpt på mig. Åt godis och pratade om sånt som sker i livet. Skilsmässor och döden. Allting kändes plötsligt okej och jag kunde till slut somna.

Dagen idag flöt på. Och sen flöt det inte alls. Jag sjönk som en gråsten och fick avböja en balkanlunch. Jag vet inte riktigt vad det innebär men jag hade ju sett framemot att uppleva den. Jag uteblev. Och fortsatte sjunka. Inte riktigt till botten. Dottern kom med sitt hjärta. De skulle skruva ihop hennes attiraljer. Jag fick laga mat till tre istället för bara mig. Min första lagade middag på loftet blev till tre. Vi åt kyckling. Jag gjorde en fenomenal sallad. Gurkskivor.

Så kom kvällen. När det närmar sig sovdags. Då kom längtan efter barnen. Och tårarna. Det är fullkomligt vedervärdigt att de inte är hos mig hela tiden. Mina älskade troll. Jag känner mig inte hel. Utan dem. Jag kan på riktigt säga att jag hatar det här.
På fredag kommer de. Mina älskade troll. Som jag längtar.

Mitt i allt detta elände så älskar jag mitt loft. Tomt på väggarna än men det kommer en dag då jag inte har plats på väggarna.
I morgon kör jag igång en ny vecka med nya möjligheter. En sådan möjlighet är ett träningspass.
Nu börjar jag om…