Nackspärr och fraser som får mig att vilja slåss

Att vakna upp med sprängande huvudvärk och nackspärr är väl ingen idealisk start på helgen. Men som så många ”kloka” och ”underbara” människor säger till mig; man får inte mer än man orkar bära. Ibland knyter sig näven i fickan och man får verkligen kämpa för att inte delge en rejäl snyting. Pffft. Vad är det för fras?
Får frågan ”är allt bra” ett par gånger om dagen på jobb. Av välmenande kollegor som vill växla några artighetsfraser. Då menar jag inte MINA kollegor på hyllan. Utan alla andra som sitter på andra besläktade bolag i samma hus. Mycket trevliga kollegor, men vad ska man svara när det knyter sig i magen och tårarna bränner bakom ögonlocken?
Jag skulle inte vilja jobba någon annanstans ändå, för de kollegorna som frågar, de vet ju att jag är lite knäpp och galen. Så om jag gråter lite tills jag skrattar skulle det uppfattas som en helt vanlig Nelliedag. Eller Nelliedrag. Inget konstigt. För det mesta är jag ändå rätt glad och högljudd. Jag är omgiven av många elefantastiska männsiskor på min arbetsplats. Jag klagar inte.

Nackspärr. Liten utmaning att klä på sig. Och jag är så glad att jag har min son vid min sida idag. Vi ska sitta i en hall, som förmodligen är hans värsta mardröm. Min påg, hans hjärna fungerar inte som de flestas. Alla intryck, de som vi knappt noterar, ljud, ljus, dofter och allt som rör sig, alla detaljer de blir som stora event i hans huvud och tröttar ut honom. Vissa ljud upplever han som direkt obehagliga och hotfulla. Samma med ljus. Man ser det tydligt när det blir för mycket och på en nanosekund förändras hela hans humör från strålande till något annat. Oftast till escape mode. Han vill fly platsen och det är på sekunden. Jag lyckades ändå UTAN gråt och tandagnissel få med honom. Lite förhandling så klart men han är på tåget. Viktigaste var att han får ha ett par brusreducerande hörlurar och att det finns en kiosk att handla i. Check och check. Dessutom får han hjälpa till men en inte så oviktig uppgift. Nu hoppas jag att han håller hela vägen.
Ibland så ställer man in sig på fight men så lyckas man med att bara fråga och förhandla utan att kompromissa på principer.

Men nackspärr alltså…