Packat och klart. Nästan i alla fall.

Resfeber. Har en mycket exalterad nioåring. Och när min nioåring är exalterad då pratas det oavbrutet och han kan under inga omständigheter sitta still. Denna kombo med att jag ska balansera alla tankar i mitt huvud om vad som ska packas ner är lika med mycket utmanande. Jag har min mycket fina packlista som kan få mig att verka väldigt ordningsam och koll på läget. Kaos. Men jag antar att en utomstående förmodligen skulle tycka att jag har stenkoll. Vi kör på det. Att jag har stenkoll.

Köpte lite litteratur till resan. Mitt besök på bokhandeln var minst sagt besynnerligt. Mest för damen som hjälpte mig. Först behövde jag tips på böcker till mig. Lite chic-lit. Lättsmält hjärtasmärta och glada slut. Sånt läser jag gärna i min solsäng. Orkar inte gråta eller lägga pannan i djupa veck.
Tyvärr ratade jag det mesta hon tog fram att jag till slut var tvungen att ta det sista hon tipsade om.
Sen kom det besynnerliga, böcker till sonen. Han vill ju läsa han med. Hon frågade hans ålder och hon pekade åt en hylla med böcker för barn 9-12 år. Jag ringde sonen för att rådfråga. Tro mig att expediten tappade hakan när jag fråga om hon hade Mein Kampf. Hon frågade om sonen var nio eller nitton. Nio. Jag fick snällt förklara min sons specialintresse. Hon kliade sig i huvudet. Tro fan det.
Någon kampf blev det inte utan Ardennerna 1944: Hitlers sista offensiv. Så nu vet jag vad vi kommer samtala om i en vecka. (trodde aldrig i mitt liv att jag skulle behöva eller ens komma på tanken att skriva denne otäcka människas namn på min blogg)
Jo, så att så här är det. Med barn med specialintresse. Hoppas han skiftar snart. Världskrigen har analyserats sönder och samman. Jag har googlat. Om ändå han fanns när jag gick i skolan. Vilken stjärna jag skulle varit. I militärhistoria.

Så. Ett möte med chefen och ett avsked av en kollega. Sen drar vi till Kastrup. Jag och Sixten.