All inclusive.

Just det. Resedagbok. Det sket sig. Har varit full rulle sen vi begav oss till flygplatsen.
Resan började snyggt med stora förseningar i tågtrafiken. Måste bara älska skånetrafiken. Eller bara ha en enormt oändlig portion tålamod. Typ. Jag har inte det. Jag kan aldrig slappna av förrän jag passerat säkerhetskontrollen.
Som inte att tågets strul var nog. Grekerna, i alla fall de grekiska flygledarna bestämde sig för att strejka. Och det påverkade vårt flyg. Ungefär tre timmar och lite till. Halva reskassan går ju åt när man får allt för mycket tid att slå ihjäl. Vi blev med pingvin. Han är ännu namnlös eller så heter han Albert. Jag är inte säker.
När vi väl fick en gate och kunde slå oss ner där och vänta insåg jag att flera dagisavdelninar skulle med på samma flyg. Det var liv hela vägen på planet. Tur vi har noise cancelling lurar med. Tyvärr är de inte vattentäta så att man kan ha dem vid poolen. Tur att transfern på flygplatsen endast är kvarten lång. Alla små hjältar var ju trötta och hungriga.
Hotellet dukade upp en liten buffe med nattamat till oss. Log vänligt och checkade in oss snabbt som ögat. Vi stupade i säng. Vi var allt för trötta för att njuta av någon mat efter midnatt.

Vi vaknade till en mulen och grå morgon. Inte vad vi planerat. Tur att det finns en hel hög med aktiviteter. Tennis och volleyboll. Molnen försvann och vi kunde slänga oss i poolen. Torsdagen flöt förbi. Som vilken torsdag som helst. En lycklig son. Och är min son lycklig är jag likaså. Vi bondar. Han sover på mig. Trots att sängen är två meter bred.
Pingvinen sover i en egen säng. Han trivs oxå. Han chillar mest på rummet med AC.

Vid poolen ligger jag och läser. Ibland lägger jag ner boken och lyssnar på allt. Familjerna. Föräldrar som skäller på sina barn. Föräldrar som snäser åt varann. Föräldrar som sitter djupt försjunkna i sin telefon. Barn som löper amok. Barn som skiner som solen när Bamse kommer. Framförallt är det intressant att lyssna på hur gifta par pratar till varann. Inte med. Till. Ganska otrevliga toner. Man får lite ont i hjärtat. Och hade jag orkat hade jag kunnat skriva en roman om vissa familjer man ständigt vistas kring. Det finns stoff att hämta.
Men jag läser. Lättläst litteratur.

Fredagen. Då drog vi till La Pelosa. Europas vackraste strand. Säger de, de som vet något. Jag är inte lättimpad. Jag har min älskade strand i Tropea. Men den här. Underbar. Sällan skådat så klart vatten. Fin sand. Långgrunt. Underbar dag. Brände mina fotsulor på asfalten. Så satans korkat. Skulle vara lägga i lite mynt på parkeringen. Kände plötsligt hur mina fotsulor smälte. Mycket riktig. Gigantisk brännblåsa på vardera fot. Jag blev så arg på min egen dumhet. Men jag har som sagt mina blonda stunder.
Kommer ni hit, åk till La Pelosa. Ha skodon på. Men åk hit.
Jag körde lite på känn när vi skulle hem. Batteriet slut på telefonen. Men jag hittade hem. Fick spana på den sardinska landsbygden.

Lördag. Ja. Jag kunde ju inte gå. Men poolhäng och bokläsning mäktade jag och fötterna med. Fick lite vård på apoteket här på hotellet. Och jag fick veta att jag var korkad. Här säger man lite som det är. Jag instämde och så skrattade vi. Apoteket har det fyndiga namnet Pharma Sea.
Pingvinen verkar ha charmat städpersonalen. De bäddar fint åt honom varje dag. Och de ger honom godsaker.

Jag är allergisk mot solen. Jävla skit. Så jag bor under parasollet. När man hittar ett. Barnfamiljerna går upp mitt i natten och lägger ut sina handdukar. Så satans tyskt. Idag vek jag demonstrativt undan några handdukar och la i en hög. Sen sa jag att det var personalen som gjort så. De blev arga. De hade faktiskt stressat ut på morgon för att få den bästa platsen. Jag rykte på axlarna. En i personalen applåderade åt mig. Bjöd mig på en drink. Som ändå är gratis. För mig. All inclusive.

Hit men inte längre…mer kommer kanske en annan dag. Jag ska fortsätta smutta på min pina colada. Sonen har hittat polare. De leker kurragömma. Hotellet är sjukt stort.
Undrar om de någonsin kommer hitta varann. Eller klassiskt. Man slutar leta efter den sista personen.

Och by the way. Läsa chic-lit är väl kanske att kittla ett brustet hjärta. Det föddes en saknad. En längtan. Kanske går det över när vardagen tar över och man inte hinner känna efter så mycket. Kanske.

Puss och sånt.