I run the night.

Veckan som passerat har ju varit den märkligaste i mannaminne. Än är veckan inte ens slut. Det känns som jag lyckats trycka in en evighet på fem dagar. En hel evighet av något. Fortfarande det där något jag inte lyckas identifiera. Bara att det lever rövare med mig.

Ikväll springer jag igen. Night run. I ett svagt ögonblick kändes det som en fantastisk idé. Jag trodde jag hade en bundsförvant med mig. Det hade jag tydligen inte.
Lyckan är ju att jag har två underbara som ställer upp och run the night with me. Trots att de aldrig springer. Hur kan man inte låta bli att beundra modet och beundras av deras vackra själar. Tonight we run the night. Efterfesten ser vi framemot. Barfota i sanden med likasinnade.
Ikväll springer jag bara för mig. Ingen annan välgörenhet än mitt eget hjärta. Bara för mig.

Jag har fastnat i soffan. Försöker hitta glöden. Packa övernattningsväskan. Packa träningsväskan. Och plötsligt fungerar inte mitt huvud. Jag fungerar inte. Och reser jag mig inte ur soffan nu är jag rädd att jag inte festar i fem kilometer ikväll.

Nu skärper jag mig. NU NU NU!!!

Har ni inget att göra så är det alltså fem kilometer fest i Helsingborg ikväll. Både för de med och utan löparskor.

Tonight. I run the night. För mig. Mitt hjärta.