Rörigt i hjärtat.

I skrivande stund sitter jag på stranden under vattentornet. Jag är nästan ensam. Det blir en het dag idag också. Jag har hittat en plats i skuggan men det är redan väldigt varmt. Denna sommaren går till historien.
Givetvis visar prognosen mulet och regn när jag och barnen ska campa. Givetvis. Ser verkligen framemot att sova i tält. På en camping. Det ska bli mysigt på ett sätt men jag är ju en bekväm människa av mig och livet i ett tält, alltså jag vet inte hur bekvämt det är egentligen. Well, är man sent ut och boka boende får man ta det som finns kvar på gångavstånd. Tält.

Dag tretton. Eftersom jag hade en fika-bad-dejt med en vän jag inte träffar allt för ofta blev det att berätta allt. Och allt gjorde att alla känslor rördes upp igen. Jag blev arg och så mådde jag lite illa. Allting kom tillbaka till mig. Molandet blev starkare. Egot fick sig en törn igen och jag sjönk ner i ett hål. Det var annars väldigt fint samtal och jag älskar ju fina samtal människor emellan. Och hon är en fantastisk varelse.

Dag tretton. Jag bokade en spontan klipptid. Kände att ja, jag får nog ta och rycka upp mig lite. Min ordinarie hårfrisörska var på semester så jag fick ta en av hennes kollegor. Gick skitbra. Jag skulle bara toppa det och fixa till färgen men hon fick mig att piffa till det, mer än att toppa och planen att låta det växa och bli långt igen sattes på vänt. Igen.
Men jag känner mig lite piffig och fräsch. Solbrännan hjälper ju till. Jag tror att det är lite viktigt att i tider man känner sig lite ful och förbrukad att våga vara det snyggaste man kan. För själen då. Man mår ju lite bättre om man har lite ny garderob och ny frisyr och grejer. Det hjälper ju liksom till.

I alla fall, på kvällen igår blev det en spontanare med en annan vän och där rördes andra känslor upp. Fjärilarna i magen och ett leende som sträcker sig hela vägen och champagne i hjärtat. Jag skrev ju att hjärtat mitt är tudelat. Allting kan vara en illusion jag byggt upp. Ett luftslott av kärlek och förhoppningar.
M E N jag har ju bestämt att jag ska inte hänge mig åt något annat än mig och min dröm just nu. Jag måste testa drömmen. Jag måste. Jag kommer för alltid att ångra om jag inte tar chansen och verkställer. Testar. Jag måste komma in i skrivandet som en daglig rutin och jag måste säga att detta 365-dagars bloggandet föder min skrivarglädje.
Tack alla ni som läser och ni som peppar från sidan, det betyder så förbaskat mycket mer än vad ni någonsin kommer att förstå. Och skulle drömmen bli verklighet så vore det ju fint att få bjuda er på champagne. Ni är en stor del. För ni läser och ni peppar. Från djupet av ett tudelat hjärta; tack.

Nu tar jag tag i dag fjorton. Den börjar ju lovande. Med att jag sitter här på stranden och skriver. Herregud liksom, herregud vilken start!