Dag 14 till 22 – salig röra

Sist jag skrev var det rörigt som fan i mitt hjärta. Riktigt rörigt och riktigt körigt. Jag hade så fruktansvärt ont och jag kunde inte sortera vad som var vad i all skilsmässosörja och annan sörja som trögflyter i mitt hjärta.

Vi hade karneval i stan förra helgen. En helg som går till historien (för mig) med ett ordentligt ångestriv i kroppen. Den där molande obehagskänslan i kroppen lekte riktig rövare med mig. Den levde som mycket rövare med mig att jag på lördagkvällen somnade på tvären över sängen med ansiktet rakt ner i kudden. Tror jag vrålade mig till sömns. Vrålade och grät. Tror till och med jag gjorde det man inte ska göra. Skicka sms. Man ska inte skicka ett skit i affekt. Det blir ju aldrig bra. Jag menade varje ord men jag var inte alls redo att ta emot det jag analyserat fram som ett eventuellt svar. Jag var inte det. Men om sanningen var den som jag analyserat fram hade jag ju fått avslutet. Spiket i kistan om man säger. Den där lördagsnatten somnade jag till slut av ren och skär utmattning och hjärtesorg. Utan några svar på mina sms.

Så blev det tyst i min blogg. Den som annars är en ventil. Men sanningen är att under karnevalshelgen mådde jag uselt. Så uselt samtidigt som jag hade helt underbara dagar. Det var bitterljuvt och smärtsamt. Smärtsamt att vakna upp och inse. Och inse att allting är helt försent. Den känslan. Fy fan säger jag bara, fy fan!

Sen kom måndagen, en dag då bilen packades med campinggrejer och barn för färd mot Tylösand. Fem personer i ett tält som sen blev sex personer. I denna hettan, herregud! Att vi ens överlevde. Första morgonen jagade hettan ut mig ur tältet noll fem noll noll. Fick lägga mig raklång på gräset i skuggan. Jag är inte gjort för tältliv men jag älskar att ”brygga” kaffe i det fria.
Tylösand satte en underbar punkt för min semester. Underbara heta dagar på stranden med beachvolley. Lite shopping i ett köpcentrum med AC och släppa loss på go-kart-banan. Hänga som en hel familj. Hel familj så som det var tänkt från början. Jag älskar min familj för det är den bästa på de flesta sätt och vis. Och nu när det inte finns några krav så funkar allt plötsligt så mycket bättre. Är det inte märkligt när det blir så?

Jag lät bloggen bli tyst. Jag valde medvetet att lämna de flesta tekniska prylar hemma. Jag valde att vara så mycket i stunden som möjligt för man vet aldrig om man får den åter.

Idag är min sista semesterdag. Jag gör sånt jag fullkomligt struntat i under hela min semester. Tvätt och städ.
Bitterljuvt nog så har denna semestern varit den bästa på så länge. En helt underbar jävla semester.

Nu börjar vardagen, jobbet och S K O L A N. Skola för mig också, inte bara barnen. Äldsta börjar gymnasiet och min prins han börjar fyran med allt vad det innebär. Och det är heller inte långt kvar till Toughest. Tjugonionde september närmar sig med stormsteg och jag borde flytta in på gymmet. Jag borde verkligen flytta in på gymmet.

Först håller jag helg. Köpenhamn och Justin Timberlake kan ju omöjligt vara skitnödigt.
Den tekniska pausen på bloggen är över.