Undebart är kort.

Ä N T L I G E N faller regnet. En månad har hunnit passera (nästan) sen jag tog upp mitt trehundrasextiofemdagarsprojekt. Jättelång ord jag enkelt hade kunnat skriva med siffror. Men jag vägrar. Jag är obstinat idag. Säkert många andra dagar också men idag är jag det tydligt just nu i skrivande stund. Jag har många dagar kvar på det här projektet och jag inser att skriva något varje dag har varit bekymmersamt i den bemärkelse att visa dagar blir oskrivna. Jag antar att det är okej eftersom jag trots allt bestämmer här. En plats jag än så länge har makt och kontroll över.

Helgen. Den startade magiskt. Innan magin uppstod det vill säga nu när man ser tillbaka på den så var den något och jag skriver något för mitt ordförråd räcker inte till. Jag hittar det kanske på vägen. Men jag fick en tur till Hovs Hallar. En övernattning på hotellet som ligger vid havet, en liten bit ovanför havet. Jag behövde en sådan här kväll och natt. En sådan här dejt är ju svårslagen och alldeles alldeles underbar som hon i sagan sa. Jag skulle säga detsamma. Dricka bubblor i jacuzzin efter en tur ner till havet som var vilt. Lika vilt som mitt hjärta. Middag och samtal och mer bubbel och jacuzzi på småtimmarna.
Lyckligtvis slapp jag vakna upp bakis eftersom vi hade en aktivitet planerad av fysiskt karaktär. Cykel så kustnära man kan komma. Fika på wienerbröd i Torekov och betrakta stockholmare som tycker om att svassa runt i badrock på byns gator och fik. Stockholmarna verkade också väldigt förvånade över att kaffet var gott i Skåne. Ett mycket roande spektakel att betrakta över en kopp skånerost och importerat wienerbröd.

Allt underbart är kort och helgen likaså. Söndag och regnet har infunnit sig. En viss lättnad så jag kan med gott samvete ligga på soffan och låtsas som om jag inget har att göra. Låtsas.

Jag har massor. Min ”överlevnadslista” bockar inte av sig självt utan det ska liksom fortfarande göras. Allt de där jag skrev upp för att hålla tanken sysselsatt på annat än mitt brustna hjärta och ångetskaskader. Nu måste man även bereda plats för alla alster som ska skrivas. Skolstart imorgon. Jag vet precis hur krävande skolan är, den är ju trots allt på heltid (distans) och jag har två jobb och två barn som kräver sitt. Även en lägenhet som är i behov av viss omsorg. Någon som jag dejtar som kanske vill träffa mig igen.  Vänner att morsa på över en kopp och så. Hur ska jag få in allt? Hur? P L A N E R A.
Just det, träning ska jag hinna få med också. Toughest runt knuten och jag är inte så vältränad som jag hade hoppats. Några kilon lättare absolut med starkare. Planera blir min räddning. Följa planen blir min frälsning.

Nu sa jag sova. Somna till en skitfilm eller skit serie. Vilket som kvittar, för det lär dröja innan jag gör det igen.