Sårbar och mänsklig.

V E M  Ä R  J A G. Det ska jag få ner på en A4. Ett självporträtt. Presentera mig på något sätt, något som jag tycker är svårt. Jag gick faktiskt rätt vilse under mitt äktenskap och det är absolut ingen annan än jag som bär det ansvaret. Men jag förlorade mycket av min identitet. Kanske hänger allt ihop med att jag varit med om många turer och inte riktigt landat. Först lämnade pappa och sen mamma. Och när mamma dog kapslade jag in allt. Survival mode. Jag blev ingen och den här ingen var aldrig en person jag tyckte om. Hon fräste och väste. En argbigga av stora mått.

Sen separationen har jag gråtit så mycket att all fräs och väs lämnat mig. Undertryckt sorg och ilska.
Och jag har landat i någon nu känner jag. Inte blommat klart men jag ser att det är en knopp och snart blommar det. Jag är i grund och botten en kärleksfull person men jag har haft en så hård yta. Kantig och vass. Allt för att försvara mig sen barnsben mot allt. Till slut blev det så att jag inte kunde känna igen någon som ville mig väl. Bara barnen har haft plats under min hårda yta. Tack och lov.

Men när man har förlorat allt och inte har något kvar att förlora så händer det grejer. I alla fall hände det grejer hos mig. Med mig. Jag är sårbar och jag tillåter mig det. Bara en sådan sak. Inte alls i min karaktär och passade inte alls fasaden jag murat upp. Och jag tackar min lyckliga stjärna i all satans olycka att det kommit ur något gott ur den gråa sörjan. Jag. Jag dök upp sårbar och mänsklig. Hela jag är ett enda stort öppet sår. Fruktansvärt obehagligt samtidigt som jag uppskattar att jag kan vara mer mjuk. Kärleksfull. För jag är en kärleksfull varelse.

Jag har varit nere i avgrunden och vänt. Och i avgrunden kan man lära sig mycket om sig själv och sen kan man välja vad man vill göra med sina lärdomar. Jag väljer att vara sårbar och kanske är det det absolut mest korkade jag har gjort eller det mest fantastiska.

Mitt hjärta är ömt. Lite tinnitus i hjärtat kan man väl räkna med när man utsatt det för världens match i ringen. Knock out. Jag har så mycket kärlek som bubblar i mitt ömma hjärta och emellanåt känns det som om bröstkorgen ska spricka. Skräckblandad förtjusning men jag tror att all min kärlek har en adress. Och med det är det dags att gå till affären, nutella är önskat på nyimplementerade kvällsmellisen i soffan. Och det är fortfarande lite sommarlov kvar så nutella är fullt tillåtet.