September avslutades tuffast

September avslutades på det tuffast möjliga sättet. 40 hinder på 8 kilometer.
När vi stod i startfållan undrade jag ett par miljoner gånger hur fasen jag hamnat där och om det ens var rimligt att J A G stod där. Lotta som jag skulle köra med egentligen hade armen och i en mitella. Jag var inställd på att kära solo men jag behövde inte. Lotta blev en annan Lotta. En som kastade mig upp och bar mig över när smärtan blev allt för påtaglig. Sjukgymnast-Gunnar var inte helt nöjd att jag fullföljde. Men det var jag. Trots skada. Lindrig sådan hoppas jag. Men H E R R E G U D vilket race. Vilket lopp! Vilken instats och åter igen fick jag nöta mitt pannben. Fan vilket pannben jag har sen då. Aldrig att glömma. Jag var inte optimalt tränad men tack och lov för minus nio kilo. Tekniken behöver jag slipa på allra mest. Kondisen kan ju naturligtvis alltid förbättra liksom styrkan. Jag har halvåret på mig till nästa lopp. För nästa toughest blir det. Så roligt och galet. Ett hinder fick mig att gråta. Jag är så otroligt höjdrädd att klättra upp tre fyra meter på en ställning för att kasta sig ut i kallt vatten. Det hindret kom jag inte över. Har inga problem med kallt vatten men en ställning som skakar av att en hord av män klättrar och hoppar…naaah det brast för mig. Nästa år ska jag inte stoppas. Då ska jag ta mig upp för Holmenkollen. Jag ska kasta mig ut från ställningar och kanor. Kallt eller varm vatten kan kvitta. Det ska bara göras.
Men när man på andra kilometern av åtta blev skadeskjuten är det guld att ha någon som bär en när smärtan blir för mycket eller kraften för liten. Att denne man ens stod i startfållan med mig är stort. Hinderbanelopp är eller var inte hans grej. Han gjorde det grymt. Bar sig själv och mig genom åtta kilometer hinder. Mitt livs kärlek. Om inte detta är kärlek att han ställde upp på kortast varsel (samma morgon) så vet jag inte…

Så september tog slut så här. På det bästa tänkbara sättet. Nu är det läka och vila i två veckor. Sen blir det åka av. Målet i Toughest Malmö 2019 – klara ALLA hinder av egen muskelkraft. Så jag får slipa teknik och styrka. Repet blir min svåraste gren fysiskt. Mentalt blir det den där satans kanan. Resten tar mitt tjocka pannben hand om.