Jag springer för livet

Nu har det hänt. Det har blivit ett gift. Jag har äntligen klivit över tröskeln och nu älskar jag det innerligt igen. Löpningen. Den har mig i sitt grepp och jag känner en djup kärlek för löpningen. Underbart är att mitt knä inte bråkat med mig allt för mycket men jag känner att benträning vore på sin plats. Men mitt hjärta slår så hårt för denna aktivitet.
Jag är inte ens nära min forna form med hastighet och spänst i löpningen men hör och häpna, jag skiter fullständigt i det. Jag jagar inte tider och kilometrar på samma sätt som förr och kanske därför som jag håller rent kroppsligt. Och det är väl nu bloggen byter fokus. Från skilsmässa till löpning. Vad JAG talar om när jag talar om löpning. ( BTW, en boktitel av en av mina favoritförfattare, Haruki Murakami). Byta fokus är aldrig fel.

jakub-kriz-418618-unsplash
Foto: Jakub Kriz

Nu drömmer jag om distanserna. Och hoppet om att genomföra ett Marathon har tänts igen. M E N skynda långsamt. Det kommer inte hända nästa år. Nästa år är det Lidingöloppet som är det ”stora” loppet. Jag längtar redan efter att få komma igång men träningen inför detta. I och för sig är alla mina kommande löppass ett pass närmare loppet. Men jag har några mindre delmål på vägen.

Jag kan nästan hoppa jämfota av lycka när jag tänker på det. Att jag springer igen. Det låter säkert galet i många öron men när pappa dog blev löpningen mitt sätt att sörja. Ur den sorgen växten en passion och glädje fram. Ända tills den soliga onsdagen i skidbacken när jag vred mitt knä 180 grader. Jag var så säker att underbenet lossnat. Sen dess (2014) är detta första hela säsongen som mitt knä INTE svullnar, bråkar eller sätter stopp. Rehab och gym och oceaner av tålamod, blod svett, tårar och tid har krävts.

Jag har lagt pannan i djupa veck. Känt mig så förbannat uttråkad och sökte en hobby att roa mig med. Något som tar mig ut från hemmet och träffa människor som gillar det jag gillar. Jag kommer inte på något annat än löpning just nu. Tyvärr är jag rätt ensam i min krets med kärlek för att springa. Och just nu lite förkyld också.

Fem veckor med Runacademy väntar och jag hoppas att min förkylning försvinner mirakulöst i natt.