Hårda sanningar landar sällan mjukt.

Det har inte undgått att jag har en son. Min son får mitt hjärta att explodera varje gång jag tänker på honom. Kärleken jag känner för den här unge mannan når inga gränser.

Han är numera tio år och går i fyran. Det är minst sagt en utmaning att ha ett barn med diagnos. Det kräver stora insatser men dessa insatser blir snart vardag och du ser inte alla anpassningar och insatser du gör. För man bara gör för att du älskar ditt barn.
Sixten är autistisk. Högfungerande autism och han är väldigt begåvad. Han lärde sig läsa när han vara fyra år. Helt själv knäckte han läskoden. Han blev snabbt grym på matte och han lärde sig på egen hand att tala engelska helt obehindrat. Han använder ord inte ens jag använder. Han har specialintressen, världskrigen. Vi pratar mycket om ideologier och olika politiska ledare som existerat och existerar. Ofta kommer det random frågor om allt mellan himmel och pannkaka som inte ens google kan ge mig svaret på.

Med min son kan man inte ofta ha en konversation utan den är ofta formad att han pratar och vi lyssnar. Han ställer frågor, massor med frågor. Ibland, ibland kan vi ha ett samtal. Dessa stunder är guld. Ovärderliga. Man får kontakt liksom.

Idag ska vi ut och flyga. Vi ska på semester. Han tycker inte om att flyga. Jag avskyr att flyga. Han tycker inte om att köa. Han tycker inte om fulla plan med människor som avger dofter eller låter. Han är överkänslig mot dofter, ljud, ljus och intryck.
I somras flög vi till en italiensk ö och planetvar lastat med massor av små barn. De skrek och lät. Det blev en lång resa för Sixten.
Sixten han säger vad han känner och tycker rakt ut. Det landar inte alltid så väl i omgivningen. Han säger inte det för att vara elak. Han måste lätta på trycket och han lindar inte in något. Aldrig. Hårda sanningar.

Så idag ska vi ut på äventyr. Han vill att vi tar med hans tyngdtäcke på 8kg. Det går ju inte. Nallar och filtar ska med. Går absolut inte att förhandla bort. Han vill sitta längst bak i planet men nu sitter vi längst fram.
Vi har fått ett intyg att han inte ska behöva köa i säkerhetskontrollen samt prioriterad ombordstigning. Vi har ju inte förstått tidigare att man kan få sådana saker för att underlätta för pågen.

Jag är i skrivande stund en mycket förkyld och trött förälder. Det tar på krafterna att anpassa och göra insatser. Om ni vill förstå mer kolla på Superungar.
Jag kommer såklart skriva mer om att vara förälder till ett autistiskt barn.

Nu ska jag packa. planet lyfter i eftermiddag.