I väntan på årskrönikan

Året lider mot sitt slut. Inte mycket kvar nu. Slutspurten av tjugohundraarton. Superkroppen, den, ja den blev supersugen på godis och idel vila. Ibland är det precis vad en superkropp behöver göra för en superknopp. Fast jag känner att det spänner och att det blivit för mycket av det goda. December är en sådan månad fast man borde veta bättre än att använda den som en ursäkt. Jag har dålig karaktär just nu! Det är den hela och den enda sanningen. Men jag har liksom inte gett upp. Jag tänker på det varje dag att en dag bli dagen då jag tar tag i det.
Jag har annat viktigt i min pipeline.

Det kommer en summering av året. Som jag ser framemot att skriva den. För egentligen kan man summera 2018 i en enda mening eller fråga. What the fuck was that!?
Interrobangen blir en snygg avslutning på den. Jag ska försöka bena upp året. Lägga till känslor och reflektioner. Jag krympte och växte nämligen. Jag blev rikare och så blev jag fattigare, eller inte. Beror på hur man ser det. Det kan bli rått. Naket och utlämnande. Så kan det bli. Året var, fan vad det var.

Efter årskrönikan blickar jag inte längre bakåt. Jag lägger det till handlingarna och tar endast lärdomarna med mig och så blickar jag framåt. 

Idag kommer några hjärtans vänner på lite julmingel. Härligt roligt ska det bli i alla fall. 

Snart kommer den. Årskrönikan.