D R I V K R A F T

Vad är din drivkraft. Frågade jag henne som om det vore en helt naturlig fråga. Tror aldrig att jag har ställt de frågan till någon, inte ens till mig själv. Jag om någon borde fundera på min drivkraft. Jag behöver oceaner av den sorten att driva mig dit jag vill. Just nu är jag en eka som driver planlöst till havs. Jag tar mig dit vinden blåser. Jag är inte riktigt överens att det är så jag vill ha det längre. Men då måste jag ju också identifiera vad det är jag vill.
För en tid sedan ville jag inte skiljas, fastän att jag vid en tidpunkt såg det som den enda utvägen, att ta beslutet om att skiljas. Jag var förlorad och mitt hjärta likaså men så kom jag på mig själv att jag inte ville och jag gjorde något åt det. Trots alla förmaningar om att inte ta tillbaka eller be om att få komma tillbaka. Jag lyssnade inte. Bara på mig själv och det är förmodligen det bästa jag gjort.

Jag har länge haft längtan att skriva, skriva mer än jag gör men drivkraften har varit kraftlös. Min högstadielärarinna skratta åt mig när jag avslöjade min dröm om att skriva. Du kommer aldrig att lyckas med det. Hon sa det och skrattade åt mig. Jag trodde på henne. Idag uttalade jag orden högt, att varje dag jag inte skriver så ger jag henne rätt. Min tid är nu. För tiden sen, den vet vi inget om och det är heller inget vi kan ta för givet. Så. Min tid. Är nu.

Bloggen har ju varit ett sätt att hålla skrivandet vid liv, om än med nöd så är det ett format som skulle kunna hjälpa mig framåt. Bloggen har väl halvdött. Jag känner väl att den spretar och för många håll att man egentligen inte vet vad det är jag vill ha skrivet. Mer än allt som faller i mina tankar i skrivande stund. Ofta är det livet jag skriver om, det som sker innanför mig. Kärnan i mig. Påverkat av alla yttre omständigheter i mitt liv. Ändå censurerar jag mer än jag vill. Ja, det är ju det där med hänsyn va. Kanske ska jag nischa mig mer och sluta censurera mig så förbaskat.

Jag tänker ofta att jag borde styra upp bloggen mer. Framförallt uppdatera oftare.
Det blev ett spontant möte mellan människor idag. Jag är tacksam för att jag fick detta möte och jag kunder ställa frågan till C om hennes drivkraft. För hon driver sig själv framåt och tar andra med sig. Jag tänker att jag vill följa med framåt och ta med mig några på vägen. De som vill.

Jag åker på semester på torsdag. Vi åker på semester. Och jag tänkte att jag ska tända drivkraften. Den som ska ta mig framåt dit och där jag vill vara. Jag vill inte längre bara nöja mig. Jag vill testa att göra det jag drömt om så länge. Jag har ju ändå tre timmar på planet och jag kommer ingen vart och ingen i min familj är social i tre timmar på planet.
På planet startar jag projekt D R I V K R A F T.