November dag två.

Lördag morgon, jag sitter i min fåtölj och dricker min första kopp kaffe. Alla andra i huset sover. Pianomusik. Himlen är grå och marken fuktig, det har regnat eller så det kommer att brista ut ett regn.

November är här. November dag två.
Jag hade grandiosa planer i torsdags att vid midnatt sitta med en skål popcorn och bubbel i mitt glas. Samtidigt som klockan slog november skulle jag skriva mina första ord. Mina allra första ord i nanowrimo. Mina första ord i mitt första riktiga bokprojekt. Tyvärr var jag allt för trött. Nio på kvällen kämpade jag hårt för att hålla mig vaken. Jag grävde djupt för att ”Inte ge upp” men efter en veckas usel sömn var jag tvungen att fatta det mognare hälsosamma beslutet att faktiskt hoppa ner i sängen och sova. Sömn är viktigt. Utan den funkar jag inte alls. Inte ens med enkla ting som att andas och sätta ena foten framför den andra.
Torsdagnattens sömn blev hyfsat bra. Jag tog mig till jobbet något klar i skallen.

Hela fredagen hade jag en känsla i magen jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva men det var en mix att förväntan, upprymdhet och uppgivenhet. Jag var taggad för att nu startade det äntligen samtidigt som jag förberett mig så illa eller inte alls under oktober för det här att jag tänkte direkt på att ge upp. Jag kommer ändå inte fixa det. Jag är inte så uthållig. Jag har inget pannben vad det gäller mitt skrivande. Jag hade ju inte ens en superklar idé om vad jag skulle skriva. Alla historier jag skrivit i huvet, de var borta. Tomt.

Efter jobbet kom jag hem. Tände ljusen och skapade stämning och bara skrev något. Jag hade det svårt men det flöt på ändå. Svårt för att texten blev personlig och svårt för att jag hittade bara fula formuleringar. Svårt för att jag fick snällt låta fula formuleringar vara fula. December och framåt blir månaden att jobba på djupet. Nu fixar jag bara skelettet i november. Svårt att låta bli bara. Detta är en sådan grej som kan korka igen hela flödet och få mig att inte skriva för det inte blir perfekt.

1010 ord fick jag ihop på min första etapp. Målet var minst 1667. Eftersom jag varit så trött hela veckan behövde jag komma ut och avreagera mig på padelbanan. En plats där jag faktiskt är i stunden. Allt försvinner och det enda som finns där är padel. Skitbra för hjärnan. Jag skulle ju återuppta skrivandet efteråt, men så skulle jag efter padeln hämta en dotter i Ängelholm. Mat skulle inmundigas och en glas bubbel.

Misstaget jag gjorde var att doppa rumpan i soffan. Där fastnade jag. Och inget mer blev skrivet. M E N jag skrev 1010 ord igår. 1010 första orden i mitt riktiga bokprojekt. Ursäkta men fucking amazaing!!!