Vi drar åt olika håll

Dag tre. Började med att läsa texten jag fick ihop igår. 1813 ord. Wowza! Känns inte så mycket wowza när jag läser texten. Jaghar tappat rösten i den. Nu är jag frustrerad. Nästan uppgiven till den grad att jag skulle kunna tänka mig att knäcka min laptop i två delar. Aldrig mer skriva. Jag vet ju att det inte är en dans på rosor att skriva från början till slut men när storyn plötsligt blev en helt annan än jag tänkt. För att inte tala om rösten.
Typiskt mig att vid minsta motgång ge upp dessutom. Tvåtusenjättemånga ord till spillo för att vi drog åt olika håll, jag och ”författaren”. Vad hände?

Just nu är jag väldigt frustrerad och uppgiven.
Jag har inte tagit ett enda löpsteg sen Malmö Triathlon. Idag händer det. Måste. Tankar måste luftas och kroppen behöver svettas och slita lite. Knoppen är slut och kört fast i en oljig sörja. Löpningen och jag har ju liksom inte alls haft tid ihop och jag har nog varit allt för lat.
Hoppas innerligt att det ska ge något, vad som helst.

Återkommer. Kanske.