Fånga den där dagen

Året är åtta dagar gammalt och här kommer årets första inlägg.
Julledigheten har varit, den har varit helt jävla underbar och alldeles för kort. Underbart är alltid för kort och det är jag med. Huvudsaken är att jag når ända ner till markytan. För några nätter sen låg jag i min säng och kände efter för första gången på länge och där inne i hjärteroten och sinnesroten kunde jag känna ljus. Hoppfullt ljus. En ljummen känsla. Något som håller på att tina. Mörkret som har tuggat på min själ har slutat att tugga. Jag skriver detta i all tillförsikt för jag vet och många andra vet att det kan ligga något och lurpassa. Så jag är försiktig. I all försiktighet surfar jag lite på den här sköna vågen. Jag tillåter den att bära mig och jag tänker njuta varenda sekund så länge det varar.
Julledigheten blev underbar för att jag gjorde lite mer av sånt som J A G vill göra. Vistas i vacker natur. Det finns så mycket att hämta i en vacker och rofylld omgivning. Vinterdofter under dimtäcket friskar upp själen. Iskallt vinterbad piskar liv i mig. Ingenting, absolut ingenting går upp mot att bada naken i havet. Oavsett temperatur.
En annan sak, jag vågar mig på att sänka guarden en smula. Vågar mig på att älska människor, släppa dem in på livet igen. Bara en sån sak. Inte en helt enkel sak men en viktig sak. Jag kan välja glädje igen.

Lite nytt på gång i livet. Äntligen har jag tagit i tag i en tanke jag haft läng, yoga. Jag har alltså anmält mig till en termin med yoga här i stan. Jag längtar väldigt mycket tills det ska dra igång. Äntligen har jag avsatt en dag i veckan som inte krockar med storskruttens alla matcher. Dem vill jag aldrig missa. Men nu, mitt i veckan ska det yogas.
Tjuvstartar med ett pass redan imorgon, som jag trodde var idag men alltså imorgon. Tur att jag kollade en gång till så jag inte hade stått där i dörrhålet och varit en hel dag för tidig. Namaste.

En dag ska jag stå där. Foto av: Julia Ceasar

Dessutom har jag äntligen fått tummarna loss och börja rensa ut. Minimalism. Otroligt skönt att göra sig av med överflödiga prylar och kläder. Just nu lever vi lite i en röra på grund av denna utrensning och då har vi bara skrapat lite under ytan. Andas.

Jag har en sak till jag ska ta tag i nu i de närmaste och det är förmodligen min största utmaning. Gå upp tidigare på morgonen. Jag som älskar att snooza fastän att jag vet genom empiriska studier att det är ett sämre alternativ för mig, så kan jag inte låta bli.
KrutKarin, hon som jag gått och pratat med (en gång än så länge) hon sa till mig att jag behöver tanka energi och att jag förmodligen gör det bäst innan alla andra i familjen vaknat. Jag ska ha min powerhour före tuppen gal. Jag älskar idén men fy fan i helvetet vad svårt jag har att kliva upp. Särskilt när det är becksvart ute, kallt med. Det sägs av en klok man, jag tror mig tycka att han är klok, många i världen tycker han är sjukt klok, men han säger i alla fall att man ska starta dagen, den väldigt tidiga dagen med att kliva upp aptidigt och börja med tjugo minuters fysiskt aktivitet. Löpning ligger ju väldigt nära till hands för mig, alternativt en rask promenad. M E N då är det så att det är sjukt mörk och sjukt kallt där ute. Hur i hela friden ska jag motivera mig med att gå ut i en nattsvart kylig morgon!?
Jag instämmer med både KrutKarin och den kloke mannen att det vore ett väldigt bra grej för just mig att fånga dagen väldigt tidigt om morgonen för att få M I N tid. En tid på dygnet som jag faktiskt äger. Tanken är att det även ska ske lite magiska ting just på den här tiden på dygnet. Skriva. För då är det ingen som stör. Nu ska jag skaffa mig lite karaktär och disciplin och få upp denna här ur sängen när natten typ precis förvandlats till morgon. Jag vet ju egentligen inte exakt när det sker men ni fattar.
Då tänker jag att min gameplan är att denna veckan skola in mig lite försiktigt. Inte så mycket vecka kvar att skola in mig på men bättre lite än inget.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av några ord som jag snubblade över. Dessa ord ska vara mina ledord under detta runda år 2020.

Maybe the journey is not so much of becoming anything. Maybe it’s about unbecoming everything that really isn’t you so you can be who you were meant to be in the first place.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s