Jag är en expert på P R O K R A S T I N E R I N G. Vi är nog många i den här klubben. Jag har inte reflekterat så mycket över det förr, för jag har ju tänkt att jag har all tid i världen så det är bara att skjuta upp. Skjuta fram allt jag drömmer om att göra. Idiotiskt eller hur? Super snurrigt. Här förleden lyssnade jag på en podcast, framgångspodden med Alexander Pärleros, ett avsnitt om just detta ämne och jag tog åt mig och jag började processa detta med mig själv. Men det det var inte förrän igår som jag för första gången uttalar orden högt om min rädsla att misslyckas. Jag är rädd för att misslyckas därför försöker jag inte ens utan jag skjuter fram det. Fortsätter att dagdrömma om det, det känns säkert och drömmen kittlar mig lite och så nöjer jag mig där. Men så ibland i vissa stunder när man läser eller hör om andra som försöker förvekliga sig själv och lyckas och misslyckas. I deras misslyckande hör jag mig själv skrocka; friskt vågat hälften vunnet! En tumme upp på det och en klapp på axeln. Säger något i stil med; modigt att du vågade och ett misslyckande är alltid bättre än att inte ens våga försöka…

H A L L Å ! ? Vem är jag ens? Varför kan jag inte lyssna på mig själv och ta åt mig av det jag säger till andra, för visst måste det gälla mig med. Ju.

Well, lång historia kort så tänker jag att nu får det ändå vara nog med att prokrastinera. Tjusigt ord. Så nu är det hög tid att jag gör det jag vill göra. Börjar beta av min önskelista i livet. Våga lite. Våga väldigt mycket. Be om hjälp och såna grejer.

Så. Nu ska jag planera in i mitt liv att hinna med att förverkliga mig. Dels hitta tillbaka till mitt esse, där jag mår som bäst. Fortfarande lite svajigt i min själ men jag är på en så mycket bättre plats än 2019. Jag ser ljus. Jag känner värme och hopp. Jag längtar.

P L A N E N är att jag nu ska kliva upp på morgonen. Superdötidigt. Jag som inte är den morgonpiggaste personen. Det ska jag ändra på genom att kliva upp klockan F E M varje morgon. Jag har försökt varje dag denna veckan men jag har inte lyckats, inte ens nära men jag ger inte upp.
V A R F Ö R gå upp klockan fem? Jag läste en bok. 5 AM CLUB av Robin Sharma och han är en guru till många i världen, det här är en rörelse, att kliva upp astidigt. Enligt den är boken tar det 66 dagar att bygga in det här som en vana. Vi får väl se om det stämmer. Jag är villig att försöka. Lyckas eller misslyckas. Jag vågar både och. Mitt syfte är att komma igång med dagen genom att först utöva lite fysiskt aktivitet, löpning och sen sätta mig och skriva.

Jag vill förändra mitt liv. Jag måste förändra mitt liv om jag ska leva och inte bara överleva. Allt börjar med mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s