Jag slutar att lyssna

Finns inget ont som inte för något gott med sig. Hur ofta har vi inte hört den gamla klyschan? Till leda M E N den är inte helt osann. Eller, det beror ju på hur man väljer att se på det. När elände inträffar är det ju sannolikt att något gott kommer efter, vill man så kan man peka och härleda till eländet.
Covid-19, eländes elände i modern tid. Finns gott om annat elände med som sker dagligen men om vi ser till just det här som påverkas oss alla mer eller mindre. Den har påverkat mig men kanske inte på det sätt som man förväntar. Eller så gör man det.

Första fasen, då gick jag in i ett slags dvala, sparläge. Engagerade mig inte i varken det ena eller det andra. Läste allt jag kunde läsa om viruset och det var det ständiga samtalsämnet överallt. Vi fick börja jobba hemifrån. Jag var tvungen från början eftersom en sjuka härjade i vårt hus. Corona? Ingen aning faktiskt men någon slags influensa och vi drabbades inte så hårt.
Jobba hemma blev min vändpunkt i livet. Eller en vändpunkt. 2019 kollapsade jag tidigt på året och det blev ett tungt år. Framförallt var det tyngst på min arbetsplats. Utan att säga för mycket om det just nu, det kommer tids nog, så var det nattsvart och jag led av enormt mycket ångest.
Så att plötsligt få sitta hemma, må som man ville och vara som man ville blev min befrielse ur sviterna av min kollaps. Bara för att nämna lite kort var jag stressad varje dag för jag räckte inte till. Min person och min prestation var ständigt under kritik och lupp. Min person kanske låter att ta i men jag kände att jag som person var kritiserad. Jag är den jag är när jag mår bra och när jag mår dåligt. På inget sätt är jag unik med detta. Ångesten blev värre och värre och det generade i att jag också presterade otroligt dåligt. Vilket jag var plågsamt medveten om men blev påmind gång på gång. Jag kände aldrig att jag fick andrum att bara försöka hitta tillbaka till min forna glans.
Arbetet hemifrån gav och ger mig än idag ett andrum. I detta andrum har jag vilat, funderat och filat. Samtidigt som jag långsamt börjat prestera bättre. Glädje, arbetsglädje börjar flytta in och ångest flyttar ut.
I mitt andrum har jag filat, på mig själv. Vad är det jag vill med mitt liv? Vad är det för typ av människa jag vill vara? Såna där små saker ni vet, bara sånt. Jag började faktiskt att leta efter verktyg, bollplank och definiera vad det är jag vill ha utav livet. D Ä R tändes en glöd i mitt hjärta. I allt detta Covid-19 kaos tändes en glöd och nu är det mitt ”mission” att hålla den glödande.

Jag har jobbat mycket med mig själv på olika sätt och i detta kom jag fram till vad det är jag vill göra. Härifrån är det D E T min blogg kommer att handla om.

Min största lärdom och kanske den viktigaste av dem alla just nu är att jag vet när jag ska sluta lyssna.
Det är enkelt att säga men svårt att göra men otroligt viktigt. Alla dessa röster som gärna vill ”trycka ner” eller ”det kommer aldrig att gå” påverkar en mer än vad man kanske tror. Sluta lyssna. Lyssna på dig själv men våga tro på dig själv och din förmåga. Är det något du drömt om att göra men andra säger att det är trams eller det kan man inte, låt inte deras åsikt bli din sanning. Aldrig.

Nu börjar min långhelg, ledig fredag och måndag. Underbart. Vi ska cykla i skogen hela helgen, hela familjen och några goda vänner. Just nu kan jag inte tänka mig något bättre än detta.

Jag återkommer mer frekvent. Och jag kommer att bygga om lite här inne.
Givetvis hoppas jag och önskar att ni hänger med.

Kärlek.

 

God morgon.

Plötsligt händer det.
Beställde väckning idag noll fem noll noll. Min iPhone sviker mig aldrig, den väcker mig som den ska men sen är det inte alltid så att jag, i egen hög person, kliver upp. Inte för inte som jag kallas snooze-master. Ingen snooze idag, men kan inte heller påstå att jag studsade upp. Jag kände efter ett par gånger om det verkligen är läge att kliva upp klockan fem på morgonen. Till slut var det bara att göra. Så jag gjorde.
Hade bestämt mig för att ta en promenad men kände inte riktigt att jag orkade gå så jag tog min cykel och inte vilken cykel som helst utan min gravel. Den har fått stå lite i skuggan nu av mitt nya cykelköp men det finns kärlek till båda att ge.
Rundan blev inte särskilt lång eller snabb men den blev av. Benen var sega idag. De brukar vara segstartade, de där benen.
Jag stannade till vid piren och tog mig en kopp kaffe och en övermogen banan. Det blåste lite för kallt för att jag skulle ta fram mitt anteckningsblock och plita ner ett par rader eller listor. Helt sonika blev det bara kaffe och många djupa andetag.

Min dag har varit igång i tre timmar och jag kan inte påstå att jag sprudlar av energi. Min dåliga nattsömn märks men jag är ändå glad att jag tog mig upp och ut. En cykelpendling till hemmakontoret. Kanske ger jag mig av till det riktiga kontoret. Pågår arbete på gatan utanför, det låter för jävligt.

Idag började dag ett av många (hoppas jag) med att fånga den där dagen riktigt tidigt. Fick inte till min morgonrutin så som det var tänkt men jag kom ut på en runda, jag får helt enkelt förfina det allt eftersom. Idag var huvudmålet att kliva upp. Mission accomplished!

Ha en god dag.

Fuck denna pandemi och fuck detta prokrastinerande

Följer man mig på sociala medier kan man lätt få för sig att jag hanterar den här pandemin lekande lätt. Sociala medier ljuger. Jag hanterar den inte så värt bra. Jag är frisk absolut och det är jag tacksam för. Lite förkylt och hostigt har det varit men inget allvarligt på långa vägar.
M E N i övrigt går det mindre bra. Dagarna flyter ihop till en enda klump och min hemmamiljö är min arbetsmiljö och min arbetsmiljö är också min hemmamiljö. Jag äter. Hur mycket som helst äter jag. Hela tiden. Byxorna börjar bli väldigt trånga. Och tröjorna lite väl tajta.
Allt går att lösa eller hur? För visst är det så att jag på sociala medier rör på mig mycket, dels med min cykel och på padelbanan.

Humöret ska vi inte ens prata om. Herregud, man skulle kunna tro att den är på Liseberg och åker karusell. Jag är bedrövlig att leva ihop med.

Här kommer ett avslöjande till er som inte vet, eller förstått; jag är en så kallad ”overthinker”. Livsfarligt i dessa pandemiska tider. Jag överanalyserar precis allt och känslorna hakar på. Och så tröstar jag mig med lite gott. Därav har byxorna blivit trånga och tröjorna lika så. Nä, jag är inte på när överviktig än men det är så här det börjar och jag vill inte tillbaka till övervikten. Tog mig många är att ta mig till normalviktig. Hur kul det än är att shoppa kläder vill jag undvika att göra det i en annan storlek. Har en del fina palter i garderoben som mest samlar damm. Dels för att jag jobbar hemma i badrock eller pyjamas. Man går ju inte ut bland folk heller, så varför klä upp sig?
Hur viktigt som helst, att emellanåt faktiskt piffa till sig en smula. Känner mig mest sunkig hela tiden. Jag har gjort många överanalyser på den. Ett helt kapitel och lite till kan jag skriva om det.
På tal om att skriva, inte skriver jag heller. Jag gör inget av det jag vill göra. Nu man ska passa på medan man fått lite extra tid.

Tant har helt enkelt hamnat i en ond nedåtgående spiral. Tant måste bryta mönster. Mantrat som ändrade mitt liv en gång är ett minne blott – för att må annorlunda måste man göra annorlunda. Det blir aldrig mer sant än så. Detta är ett mantra jag måste tatuera in innanför mina ögonlock igen. Bara göra annorlunda ting.

Har ångest varje kväll jag går och lägger mig och ser tillbaka på det som inte blev gjort. Sover sjuk dåligt och vaknar upp som ett åskmoln och förpestar min omgivning, förpestar mig själv och förpestar…ja ni förstår. En ond satans cirkel.

Så rent konkret, hur tar man sig ur och hur gör man annorlunda? Jo, det är egentligen ganska enkelt. Först bestämmer man sig för att nu ska jag börja dagen annorlunda än de föregående. Jag kommer ställa klockan lite tidigare än vanligt. Jag ska gå upp när den ringer UTAN en endaste snooze. Gå ut. Gå, jogga eller cykla. Något i minst tjugo minuter. Imorgon har det trots allt lovats lite sol på morgonkvisten. Redan 05:11 ska det vara sol här där jag bor.
M E N för att lyckas, då måste jag förbereda min morgon redan INNAN jag går och lägger mig. Ta fram det jag behöver på morgon. Ladda kaffemaskinen. Inte somna till en skärm. DET blir en stor utmaning för mig. Somnar alltid till en skärm. Nu ska jag somna utan.

Pandemin ska inte få stjäla det bästa av mig. Den ska inte få mig att förstärka mitt redan etablerade uppskjutandebeteende. No more!

Sjukt jävla trött på att vara sjukt jävla trött och den ende som kan ändra på det är J A G.

Peace out and stay safe!

Skriv listor – mer listor åt folket!