Fuck denna pandemi och fuck detta prokrastinerande

Följer man mig på sociala medier kan man lätt få för sig att jag hanterar den här pandemin lekande lätt. Sociala medier ljuger. Jag hanterar den inte så värt bra. Jag är frisk absolut och det är jag tacksam för. Lite förkylt och hostigt har det varit men inget allvarligt på långa vägar.
M E N i övrigt går det mindre bra. Dagarna flyter ihop till en enda klump och min hemmamiljö är min arbetsmiljö och min arbetsmiljö är också min hemmamiljö. Jag äter. Hur mycket som helst äter jag. Hela tiden. Byxorna börjar bli väldigt trånga. Och tröjorna lite väl tajta.
Allt går att lösa eller hur? För visst är det så att jag på sociala medier rör på mig mycket, dels med min cykel och på padelbanan.

Humöret ska vi inte ens prata om. Herregud, man skulle kunna tro att den är på Liseberg och åker karusell. Jag är bedrövlig att leva ihop med.

Här kommer ett avslöjande till er som inte vet, eller förstått; jag är en så kallad ”overthinker”. Livsfarligt i dessa pandemiska tider. Jag överanalyserar precis allt och känslorna hakar på. Och så tröstar jag mig med lite gott. Därav har byxorna blivit trånga och tröjorna lika så. Nä, jag är inte på när överviktig än men det är så här det börjar och jag vill inte tillbaka till övervikten. Tog mig många är att ta mig till normalviktig. Hur kul det än är att shoppa kläder vill jag undvika att göra det i en annan storlek. Har en del fina palter i garderoben som mest samlar damm. Dels för att jag jobbar hemma i badrock eller pyjamas. Man går ju inte ut bland folk heller, så varför klä upp sig?
Hur viktigt som helst, att emellanåt faktiskt piffa till sig en smula. Känner mig mest sunkig hela tiden. Jag har gjort många överanalyser på den. Ett helt kapitel och lite till kan jag skriva om det.
På tal om att skriva, inte skriver jag heller. Jag gör inget av det jag vill göra. Nu man ska passa på medan man fått lite extra tid.

Tant har helt enkelt hamnat i en ond nedåtgående spiral. Tant måste bryta mönster. Mantrat som ändrade mitt liv en gång är ett minne blott – för att må annorlunda måste man göra annorlunda. Det blir aldrig mer sant än så. Detta är ett mantra jag måste tatuera in innanför mina ögonlock igen. Bara göra annorlunda ting.

Har ångest varje kväll jag går och lägger mig och ser tillbaka på det som inte blev gjort. Sover sjuk dåligt och vaknar upp som ett åskmoln och förpestar min omgivning, förpestar mig själv och förpestar…ja ni förstår. En ond satans cirkel.

Så rent konkret, hur tar man sig ur och hur gör man annorlunda? Jo, det är egentligen ganska enkelt. Först bestämmer man sig för att nu ska jag börja dagen annorlunda än de föregående. Jag kommer ställa klockan lite tidigare än vanligt. Jag ska gå upp när den ringer UTAN en endaste snooze. Gå ut. Gå, jogga eller cykla. Något i minst tjugo minuter. Imorgon har det trots allt lovats lite sol på morgonkvisten. Redan 05:11 ska det vara sol här där jag bor.
M E N för att lyckas, då måste jag förbereda min morgon redan INNAN jag går och lägger mig. Ta fram det jag behöver på morgon. Ladda kaffemaskinen. Inte somna till en skärm. DET blir en stor utmaning för mig. Somnar alltid till en skärm. Nu ska jag somna utan.

Pandemin ska inte få stjäla det bästa av mig. Den ska inte få mig att förstärka mitt redan etablerade uppskjutandebeteende. No more!

Sjukt jävla trött på att vara sjukt jävla trött och den ende som kan ändra på det är J A G.

Peace out and stay safe!

Skriv listor – mer listor åt folket!