Finns inget ont som inte för något gott med sig. Hur ofta har vi inte hört den gamla klyschan? Till leda M E N den är inte helt osann. Eller, det beror ju på hur man väljer att se på det. När elände inträffar är det ju sannolikt att något gott kommer efter, vill man så kan man peka och härleda till eländet.
Covid-19, eländes elände i modern tid. Finns gott om annat elände med som sker dagligen men om vi ser till just det här som påverkas oss alla mer eller mindre. Den har påverkat mig men kanske inte på det sätt som man förväntar. Eller så gör man det.

Första fasen, då gick jag in i ett slags dvala, sparläge. Engagerade mig inte i varken det ena eller det andra. Läste allt jag kunde läsa om viruset och det var det ständiga samtalsämnet överallt. Vi fick börja jobba hemifrån. Jag var tvungen från början eftersom en sjuka härjade i vårt hus. Corona? Ingen aning faktiskt men någon slags influensa och vi drabbades inte så hårt.
Jobba hemma blev min vändpunkt i livet. Eller en vändpunkt. 2019 kollapsade jag tidigt på året och det blev ett tungt år. Framförallt var det tyngst på min arbetsplats. Utan att säga för mycket om det just nu, det kommer tids nog, så var det nattsvart och jag led av enormt mycket ångest.
Så att plötsligt få sitta hemma, må som man ville och vara som man ville blev min befrielse ur sviterna av min kollaps. Bara för att nämna lite kort var jag stressad varje dag för jag räckte inte till. Min person och min prestation var ständigt under kritik och lupp. Min person kanske låter att ta i men jag kände att jag som person var kritiserad. Jag är den jag är när jag mår bra och när jag mår dåligt. På inget sätt är jag unik med detta. Ångesten blev värre och värre och det generade i att jag också presterade otroligt dåligt. Vilket jag var plågsamt medveten om men blev påmind gång på gång. Jag kände aldrig att jag fick andrum att bara försöka hitta tillbaka till min forna glans.
Arbetet hemifrån gav och ger mig än idag ett andrum. I detta andrum har jag vilat, funderat och filat. Samtidigt som jag långsamt börjat prestera bättre. Glädje, arbetsglädje börjar flytta in och ångest flyttar ut.
I mitt andrum har jag filat, på mig själv. Vad är det jag vill med mitt liv? Vad är det för typ av människa jag vill vara? Såna där små saker ni vet, bara sånt. Jag började faktiskt att leta efter verktyg, bollplank och definiera vad det är jag vill ha utav livet. D Ä R tändes en glöd i mitt hjärta. I allt detta Covid-19 kaos tändes en glöd och nu är det mitt ”mission” att hålla den glödande.

Jag har jobbat mycket med mig själv på olika sätt och i detta kom jag fram till vad det är jag vill göra. Härifrån är det D E T min blogg kommer att handla om.

Min största lärdom och kanske den viktigaste av dem alla just nu är att jag vet när jag ska sluta lyssna.
Det är enkelt att säga men svårt att göra men otroligt viktigt. Alla dessa röster som gärna vill ”trycka ner” eller ”det kommer aldrig att gå” påverkar en mer än vad man kanske tror. Sluta lyssna. Lyssna på dig själv men våga tro på dig själv och din förmåga. Är det något du drömt om att göra men andra säger att det är trams eller det kan man inte, låt inte deras åsikt bli din sanning. Aldrig.

Nu börjar min långhelg, ledig fredag och måndag. Underbart. Vi ska cykla i skogen hela helgen, hela familjen och några goda vänner. Just nu kan jag inte tänka mig något bättre än detta.

Jag återkommer mer frekvent. Och jag kommer att bygga om lite här inne.
Givetvis hoppas jag och önskar att ni hänger med.

Kärlek.

 

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s