En torsdag i soffan

Här sitter jag en torsdag i soffan nästan mitt emellan helgen som varit och helgen som komma skall. Helgen som var, den var helt underbar. Smålands skogar visade sig från sin allra bästa sida och jag fick bekanta mig med en av mina egna värsta sidor. Först och främst, helgen var gudomlig. Jag ställde klockan på före tuppen och klev upp, gick en kringla i skogen och tog kaffe på bryggan vid sjön. Vilken sjö vet jag inte men en sjö. Där satt vi, jag och en nära vän och bubblade om livet. Efter kom doppet, som ett litet dop av samtalet kastade jag mig i den svala sjön. Det stavas livsnjutning. För mig. Sen kunde dagen börja med alla dess bestyr med frukost i solen och cykel i skogen. Det var med cykeln i skogen jag mötte en av mina mindre trevliga sidor. Rädsla som övergår till kokande ilska. Expressgrät på toaletten medan mannen bytte pedaler på cykeln. Vi tog oss ut på en galet svårt teknisk bana med mina fötter fast i skor fast i pedaler. Helgen tog till slut slut och långa bilfärden hem började.
Ingen jobbångest. Ledig måndag men en väldigt uppbokad ledig måndag. Frukostmöte med Linda i hamnen. Ett väldigt personligt och nära möte med planer om framtiden. Ett gemensamt projekt, något vi båda glöder för. Det här ska bli så spännande att jag nästan spricker men än är inte tiden redo för ett avslöjande. Inte än. Vi får ge oss till tåls.

Något jag brinner för. Något som fyller min bröstkorg med fyrverkerier och blodet av lust. Herregud, den känslan! Den vill man vakna upp till varje morgon. Den vill J A G vakna upp till varje morgon. Längta efter varje kväll jag avslutar min dag. D E N längtan vill jag känna. Varje kväll.

Så här sitter jag nu i soffan en torsdag mitt emellan helger. Den som varit och den som komma skall och längtar. Jag bara längtar. Nu närmast väntar en fredag med ”femme fatales”.
Min vapendragare på min arbetsplats, utan henne hade jag inte överlevt den svåra tiden på jobbet. Underbara vackra Therese.
Min vapendragare på cykelstigarna, hon som drar mig till nya höjder på Blueberry (en MTB-runda på Isaberg) hon som ständigt skriker glada tillrop och pepp när vi cyklar. Utan Pernilla hade jag aldrig slagit ett personbästa på Blueberry i helgen. Aldrig att man har tråkigt med P.
Så den nya vapendragaren Linda som jag kan flumma iväg med och lösa knutar på livets stora frågor. Öppet och ärligt liksom. En brinnande själ jag måste få lära känna mer.
Skumpa och tapas står på menyn och säkert en oändligt massa skratt. Så måste det bli med de här. Kanske dyker gamla grannen också upp.
Tanken var en innergårdsgårds-AW men vädret verkar vilja något helt annat. Vi ser hur det urartar helt sonika. Inne eller ute.

Veckan är inte slut än men det jag tar med mig i bröstfickan är mitt lunchmöte i poolen med Lotta. Inte bara i poolen men vid poolen. Lotta är en människa som helt simpelt lockar fram det bästa ur mig. Alltid. Jag önskar att jag hade Lotta med mig lite varstans jag går och varstans jag är.
Det var under det här mötet jag förstod vikten av att omge sig med dem som gör mig bättre. Omge mig med dem som vill mig väl. De finns en del såna där mirakelvarelser i mitt liv, lite här och där. Och jag är så tacksam att de finns i mitt liv i olika doser.
Vem omger du dig med? De som lyfter dig? Tror på dig? Drar du runt på missunsamma typer? Har du funderat på det, vilka du omger dig med?

Jag lämnar er med frågor idag. I helgen kommer svaren. Mina svar. Behöver nödvändigtvis inte vara dina.
Må väl.