God morgon.

Plötsligt händer det.
Beställde väckning idag noll fem noll noll. Min iPhone sviker mig aldrig, den väcker mig som den ska men sen är det inte alltid så att jag, i egen hög person, kliver upp. Inte för inte som jag kallas snooze-master. Ingen snooze idag, men kan inte heller påstå att jag studsade upp. Jag kände efter ett par gånger om det verkligen är läge att kliva upp klockan fem på morgonen. Till slut var det bara att göra. Så jag gjorde.
Hade bestämt mig för att ta en promenad men kände inte riktigt att jag orkade gå så jag tog min cykel och inte vilken cykel som helst utan min gravel. Den har fått stå lite i skuggan nu av mitt nya cykelköp men det finns kärlek till båda att ge.
Rundan blev inte särskilt lång eller snabb men den blev av. Benen var sega idag. De brukar vara segstartade, de där benen.
Jag stannade till vid piren och tog mig en kopp kaffe och en övermogen banan. Det blåste lite för kallt för att jag skulle ta fram mitt anteckningsblock och plita ner ett par rader eller listor. Helt sonika blev det bara kaffe och många djupa andetag.

Min dag har varit igång i tre timmar och jag kan inte påstå att jag sprudlar av energi. Min dåliga nattsömn märks men jag är ändå glad att jag tog mig upp och ut. En cykelpendling till hemmakontoret. Kanske ger jag mig av till det riktiga kontoret. Pågår arbete på gatan utanför, det låter för jävligt.

Idag började dag ett av många (hoppas jag) med att fånga den där dagen riktigt tidigt. Fick inte till min morgonrutin så som det var tänkt men jag kom ut på en runda, jag får helt enkelt förfina det allt eftersom. Idag var huvudmålet att kliva upp. Mission accomplished!

Ha en god dag.

Jag vill förändra mitt liv.

Jag är en expert på P R O K R A S T I N E R I N G. Vi är nog många i den här klubben. Jag har inte reflekterat så mycket över det förr, för jag har ju tänkt att jag har all tid i världen så det är bara att skjuta upp. Skjuta fram allt jag drömmer om att göra. Idiotiskt eller hur? Super snurrigt. Här förleden lyssnade jag på en podcast, framgångspodden med Alexander Pärleros, ett avsnitt om just detta ämne och jag tog åt mig och jag började processa detta med mig själv. Men det det var inte förrän igår som jag för första gången uttalar orden högt om min rädsla att misslyckas. Jag är rädd för att misslyckas därför försöker jag inte ens utan jag skjuter fram det. Fortsätter att dagdrömma om det, det känns säkert och drömmen kittlar mig lite och så nöjer jag mig där. Men så ibland i vissa stunder när man läser eller hör om andra som försöker förvekliga sig själv och lyckas och misslyckas. I deras misslyckande hör jag mig själv skrocka; friskt vågat hälften vunnet! En tumme upp på det och en klapp på axeln. Säger något i stil med; modigt att du vågade och ett misslyckande är alltid bättre än att inte ens våga försöka…

H A L L Å ! ? Vem är jag ens? Varför kan jag inte lyssna på mig själv och ta åt mig av det jag säger till andra, för visst måste det gälla mig med. Ju.

Well, lång historia kort så tänker jag att nu får det ändå vara nog med att prokrastinera. Tjusigt ord. Så nu är det hög tid att jag gör det jag vill göra. Börjar beta av min önskelista i livet. Våga lite. Våga väldigt mycket. Be om hjälp och såna grejer.

Så. Nu ska jag planera in i mitt liv att hinna med att förverkliga mig. Dels hitta tillbaka till mitt esse, där jag mår som bäst. Fortfarande lite svajigt i min själ men jag är på en så mycket bättre plats än 2019. Jag ser ljus. Jag känner värme och hopp. Jag längtar.

P L A N E N är att jag nu ska kliva upp på morgonen. Superdötidigt. Jag som inte är den morgonpiggaste personen. Det ska jag ändra på genom att kliva upp klockan F E M varje morgon. Jag har försökt varje dag denna veckan men jag har inte lyckats, inte ens nära men jag ger inte upp.
V A R F Ö R gå upp klockan fem? Jag läste en bok. 5 AM CLUB av Robin Sharma och han är en guru till många i världen, det här är en rörelse, att kliva upp astidigt. Enligt den är boken tar det 66 dagar att bygga in det här som en vana. Vi får väl se om det stämmer. Jag är villig att försöka. Lyckas eller misslyckas. Jag vågar både och. Mitt syfte är att komma igång med dagen genom att först utöva lite fysiskt aktivitet, löpning och sen sätta mig och skriva.

Jag vill förändra mitt liv. Jag måste förändra mitt liv om jag ska leva och inte bara överleva. Allt börjar med mig.